Dry your eyes med The Streets
En låt som verkligen fick mig att förstå hur ett avsked känns, allt bli lämnad.
I stand there for a minute, staring straight into the ground
Looking to the left slightly, then looking back down
The world feels like it's caved in, proper sorry frown
Det är säkert två år sedan jag hörde den första gången, och jag kunde känna klumpen i magen
man känner när man blir av med något som betyder mycket för en.
Förtvlivlan? Hur det skulle kännas, att liksom bara sugas ner i ett hål utan att kunna stoppa det. Panik?
'Cause I can't imagine my life without you and me
There's things I can't imagine doing
Things I can't imagine seeing
It weren't supposed to be easy, surely
Please, please, I'm begging, please
Jag älskar fortfarande låten, även om den får mig att tänka på saker jag inte kunnat göra något åt.
Låten är fin, vacker att lyssna på när man liksom bara vill tänka, kanske sakna.
And I'm just standing there
I can't say a word
Because everything is just gone
I've got nothing
Absolutely nothing
Söta lillebror
Lätt att längta
Sen så när jag kom hem efter åkt både moppe och buss så försökte jag ta tag i allt plugg som jag är expert på att skjuta upp. Men det var lördag, solen sken och det slogs värmerekord för i år. Vem klarar av att sitta inne med näsan i en bok om "juridiska problem"? Inte jag ialla fall, så det blev att dra på sig bikini och bre ut sig på farmors s.k soldäck. Lovely! Sen kände jag mig lätt friterad resten av dagen eftersom hela jag var insmörjd i cocosolja (hade ingen solkräm hemma, och jag vill inte bli kräfta... igen)
Idag har min lilla hjärna gått och tänkt på;
Att vart man än vänder sig ska folk iväg på grillkvällar. Och det är ju inte konstigt, nu när man äntligen kan vara ute, umgås med kompisar utan att man behöver knö in sig hos folk eller fixa med lokaler hit och dit. jag vet inte vad det är, men sommargrillningar där humöret är på top, det slår det mesta.
Och när jag tänker sommar så tänker jag öland. 25juni till 25 juli kommer jag tillbringa på ön, och det kommer bli många timmars job när jag väl är där, men jag lovar att det kommer spenderas mycket tid på att gå ut och äta, glassa på stranden, cykla ändlösa km mitt i natten och festa med alla sommarglada människor!
Och när man drömt klart om öland kan man ägna resten av tiden åt att längta till seglingen med Atene, Tall Ships Race där några av världens störtsa seglafartyg kommer delta. 14 dagar kommer tillbringas ombord på båten och bäst av allt är att den där snygga killen från förra sommaren ska med, den där läckerbiten från Västerås. Han den där Simon. 14 dagar kanske inte låter så mycket, men när han och jag ses så är det ofta bara över helger, dvs ca 48h tillsammans. Fast vi har ju lyckats tillbringa stora delar av loven ihop som tur är. Så 2 veckor är för oss faktikst väldigt lång tid ihop. Få se hur många sommarkvällar utöver det vi kommer kunna spendera ihop.
Så när man trånat och längtat efter sommaren ett bra tag kommer jag på att jag har en del härliga saker framför mig den kommande tiden också. Om en vecka så blir det en superhelg hos mormor där jag förmodligen kommer gå upp minst 2kg, träffa mamma på första gången sen v.10 och hon får träffa Victor för första gången sedan mellandagarna. Och helgen efter det är det VALBORG och då blir det Borås för min och Simons del. Vi satsar på årtes första dopp, kortege, träffa lite av mina gamla kompisar, grillning? och kanske nån överraskning... Ska bli jättekul att åka tillbaka till Borås, har blivit lite lite med det på sistone.
Så jag åker tillbaka på tisdagen 1 maj, men på torsdagen eller fredagen åker jag och Isabell tillbaka antingen till Borås eller Göteborg. För på söndagen är det dags att gå skratterapi i Borås. Jag kommer dö av skratt! Hoppas den helgen blir av.
Nu ringer telefonen och någon ska få natta mig. Ligger och slöar i sängen för tillfället så det känns aktuellt.
Sussa fint eller ha det bara så bra!
..nu har jag blivit hungrig också
Jag kan inte fatta vad som hänt...
Kl. 21:46:33 berättade Bea som jag jobbat med båda somrarna att Fredrik dött. Han dog för tre veckor sedan i Kalmar på en fest. Fredrik drunknade.
Jag kan inte fatta det. Han var liksom ett år äldre, skulle fyllt 18 i år. Drunkna, fatta vilken panik han måste känt. Jag kan inte sluta tänka på han mamma och pappa. Och på hans lillasyster. Jag är lillasyster... Det kunde drabbat vem som helst, det kan drabba vem som helst. Man vet liksom aldrig när livet kan ryckas ifrån en, eller någon man bryr sig om. Inte för att det är något jag tänker på, men jag har försäkt lägga till mig vanan att aldrig skiljas osams med någon, för man vet ju aldrig om det är en sista gång man ses eller hörs. Jag försöker berätta för människor runt omkring mig vad dom betyder för mig, hur mycket jag uppskattar dom. Sina föräldrar, syskon, kompisar, pojkvän, släkt, folk man kanske bara känner lite ytligt men ändå har ett visst tycke för.
Det känns inte alls länge sedan jag och mina kompisar från jobbat satt i somras i paken i Borgholm precis vid hamnen. Vi spelade kubb, träffade människor och hade det trevligt. Och han var också där. Det är nog det starkaste minnet från honom i somras. Han var liksom killen som alla verkade gilla, killen i centrum typ. Och nu finns han inte mer. Det kunde lika gärna varit ens bästa kompis, pojkvän eller storebror. Jag kan inte fatta det...
Mörk start men soligt plugg
Varma leenden värmer mer än solen! Puss
Ännu ett underbart lov, saknad som vanligt
Nu är det ialla fall tisdag och skolan har börjat igen. På sett och vis var det väl lite skönt, men jag vet inte. Min tillvaro känns lite knäpp. Men men, lovet var över förväntan. Jag hade blande funderingar över hur det skulle gå på lovet, speciellt efter att fått bekräftat att jag skulle bli ensam tjej tillsammans med 9 killar. Men det gick faktikst bra. Jag hade (tydligen) träffat alla förut, även om jag inte mindes några av dom. Det hade varit en grej att åka iväg med sina egna killkompisar, men nu var ju detta ett gäng jag inte är så tajta med. På torsdagen tog jag tåget vid lunchtid till Jönköping för att byta till bussen mot Stockholm för att sedan sätta mig på tåget till Västerås. ÄNTLIGEN efter 36 lååånga dagar fick jag se honom igen, min Simon. Önskar att jag kunde berätta för hela världen vad han betyder för mig. I bilen hem till honom blev jag matad med macka och sen på kvällen var jag lätt slut efter en 10h lång resa. En resa som var värd var värd varje sekund.
Nästa dag var det upp och gratta hans mamma och sen lägga och lata sig när dom andra åkte till jobb och skola. På kvällen invaderades ICA Maxi av oss som skulle till fjällen för inhandlande av mat. Det blev plattor av allt, hel katong nudlar, mängder beaneissås och massa annat. Allt gick åt förutom majonäsen och nudlarna. Förvånande? Nej, tror inte det. Nästa dag packades 3 bilar fulla och efter sisådär 6h var vi framme i Hede, Härjedalens stolthet. Vissa stunder undrade jag varför jag följt med och under veckan förklarade jag för några att jag faktikst aldrig bett om att få följa med. När jag möttes av typ 16 ölflak, engergiskt tv-spelande och mycket snack om hopp i backarna kände jag mig lite utanför då jag varken dricker öl, spelar tv-spel eller hoppar i backarna. Men vad gjorde det, trots några jag-är-matilsk-attacker blev veckan riktigt lyckad och när det var dags att lämna stugan på fredagen kände jag ändå ett visst vemod. Jag har ofta väldigt svårt att skiljas från diverse saker. Jag är riktigt nöjd med allt och det känns inte så tungt att jag har ett lån att betla igen hos pappa på 3000kr då jag själv fått bekosta hela resan.
Men bäst av allt var ändå dom sista dagarna ihop- ensam- med Simon. Vi behövde nog lite tid ihop efter att inte sett varandra på nästan 6 veckor. Hans familj var i Thailand och det var skönt att bara stra runt hema hos honom, ligga odch dega ihop i soffan framför tvn och prata goja. Ut och gå i vårsolen och njuta av varandras sällskap.
Nu sitter jag hemma, har just ätit middag med brorsan Victor som kom hem igår efter 3 månader i Thailand. Härligt att ha honom hemma igen tycker jag. Jag saknar faktiskt mina bröder. Oscar och Victor har jag inte träffat sen 27 december, då på farmors systers begravning. Få se när jag träffar Oscar, han har fullt upp med studierna och sitt liv i Uppsala. änner mig lite ledsen då jag sedan sportlovet sett fram emot en riktigt rolig helg med Sanna från stockholm. Hon skulle komma ner på tors, men efter att pratat i telefon har hon rapporerat om att hon ligger med 40graders feber i influensa, mycket, mycket tråkigt!! Hade sett fram emot att ha en mysigt helg med henne. Annars så hoppas jag att det blir en helg hos mormor nästa vecka med mamma och Victor. Och Sen så ÖNSKAR jag att Simon kan komma ner till Valborg. Nu har jag skrivit en massa så det vore vl ett under om någon orkar läsa allt. Nu ska jag packa upp allt från påskens resa och försöka städa iordning lite på mitt rum, få se hur mycket jag lyckas med. Landar säkert i telefon med någon, så sällskapssjuk som jag är nu.
Puss!
Jag dör av skratt!
Jobb, jobb, jobb och en massa sten!
Idag så har jag städat på pappas företag och fyllt gropar i gräsmattan med jord så mina stackars små flickhänder har börjat få valkar. Som tur ick jag lite hjälp av Arvid som kom hem från öland där resten av familjen tillbringat helgen. Nu väntar massa plugg som jag skjutit upp tillsammans med en galet efterlängtad påse Polly! Jag och Isabell försökte ialla fall plugga lite på vår lediga dag i fredags, fast det blev mest matlagande, lite film (Wag the Dog, som vi faktikst skulle se eftersom vi missade den på engelskan när båda försov sig samma morgon) musik och prat. Men det var så mysigt så! Såg dessutom 2 tranor från bussen, och det gjorde ju hela dagen, hah.
Nu är det bara 4 dagar kvar tills jag åker till Västerås!! Det betyder också att det är 32 dagar sedan jag och Simon senast sågs. Ska bli härligt att tillbrina hela lovet med honom, dvs om jag inte dör i nån backe bara, risken finns.
Ciao ciao!
Johanna Carlotta Nilson
Johanna Carlotta Nilson, jag saknar dig!
För er som inte vet ska jag förklara vem Johanna är. Johanna är en av mina bästa kompisar som jag känt sen jag föddes.Vi har firat många högtider ihop och har många galna minnen. Detta inlägg vill jag bara tilldela en av dom underbaraste personerna i mitt liv, världens bästa 08a!
Johanna, Johanna, Johanna, det är evigheter sedan vi sågs! Sedan du emigerarde till Ryssland i somras har det varit ont om möten och telefonsamtal. Men jag vill bara att du ska veta att jag tänker ofta på dig och att jag inte glömt bort dig. Jag vet inte om jag någonsin har tackat dig för alla gångerna du orkat med mig, stöttat mig och ställt upp, så därför vill jag bara säga TACK! Jag har många gånger ältat saker med dig och du kommer alltid mer så bra kommetarer och tips. Ganska många gånger har du sagt åt mig när jag haft fel och hjälp mig att komma ner på jorden. När jag tänker tillbaka på allt så förstår jag inte hur du pallat med allt som jag släpat med dig på genom åren, haha! Campingar på öland, seglaledare hit och dit, bambuttdagar och hela kittet. Jag får hoppas att det iaf gjort dig till en starkare människa, jag menar, klarar man ett hela avsnitt av På Spåret med våra föräldrar medan jag sitter i telefon så klarar man allt!
Snart så lämnar du Täby igen efter vad blir det, drygt 3 månader? , för Kärleken i Moskav (när ska jag få träffa honom?) och vi har fortf inte träffats. Tiden bara försvinner, gaah, du fyller 20 i höst och jag.. ja, jag kommer alltid vara lilla Filippa. I sommar hoppas jag i alla fall att du kan komma till öland för att återuppliva gamla minnen från all vår tid på ön med nya äventyr! Lovar att jag ska bjuda dig på en glass du aldrig kunnat drömma om!! Du kommer alltid vara min 08a och jag ditt smålandstroll. Du är en helt fantastisk, underbar person och en sån som du skulle alla behöva. Hoppas att Ian tar hand om dig borta i Sovjet och Gud förbjude dig att bli kommunist!! Du vet vad min käre far skulle säga.. Ta hand om dig och skaffa dig en blogg du med så jag kan vara lite uppdaterad på ditt liv också! Puss gumman, 0478 uh uh, uh uhuh uuh
Filippa. Bara så att du vet, så kommer du inte undan med några historier från Gökaskratt.
Okej om en moppepojke gjorde måttligt roande försök att stöta på er,
men jag har nog sett en flicka med mycket lockigt hår och småländsk dialekt,
tillsammans med en annan något mer storstadspräglad flicka
(som förövrigt kan konsten att gå på grund i en hamn väldigt bra)
göra allt för att få några husvagnskillars uppmärksamhet...
Jag nämner inga namn men jag tycker att du ska ta det lite lugnt med att
prata om flörtiga tonåringar vid Gökaskratt... ;)
Puss på dig sötnos, jag kommer och äter glass på Öland i sommar!
Johanna kommenterar inlägget "Loyckpiller"
SÖTAST I VÄRLDEN!
♥
Insikt och skratterapi
Idag på bussen in till stan insåg jag varför folk skiljer sig. Eller jag liksom fattade hur det kunde kännas, typ. Eller ja.. Det var igår som jag såg en reklam om någe program om nån B-kändis eller så som blivit en bitter och tjock drogmissbrukare. Jag vet inte varför jag började tänk på att vara i hans frus situation, men jag skulle förstå om hon lämnade honom. För jag menar, palla vara gift med någon som inte längre är samma person man gifte sig med. Behöver inte gå så långt att den ena börjar missbruka eller så, det finns ju dom som helt enkelt bara förändras till någon som man inte älskar. Jag fattar att även om man lever "det perfekta Svensson livet" att man vill skilja sig. För tänk om den snygga äventyrliga pinglan man gifte sig med blir tråkigt bulltant vid 33års ålder. Kul för honom som inte förändar sig. Eller för bankkvinnan vars man blev en mansgris som bara sitter i soffan och kollar på fotboll efter några år. Och i och för sig gäller väl inte detta bara gifta par utan alla. jag menar, hur många har inte kommit ifrån någon som man en gång var toppenpolare med? Det är väl bara att acceptera att alla förändras och vissas förändring klarar man inte av. Man får helt enklet gå vidare.
Nu sitter jag ialla fall hemma och har just tagit mig en lååång dusch. Försöker verkligen ladda inför en helkväll fylld med plugg till eng presentation. Kul.. Skönt att vara hemma, i plugget var det segt. Bortsett fårn när jag och Isabell bröt ihop i datasalen då vi bestämde oss för att nån gång gå på skratterapi. Kolla bara in bilderna och lyssna på skratten på denna sida! http://www.skrattaforlivet.se/ Skrattade så jag grät och låg över hela tangentbordet!! Kan vart den dåliga luften, tråkiga dagen och roliga sällskapet som bidrog till att det blev så kul också...
Jag höll dessutom på att bli halvdränkt av en jävla lodare som stod precis utanför stationsdörren och pissade när jag stressad och funderasam över vart alla mina pengar tar vägen rusade ut. FUCK OFF och skaffa dig ialla fall en buske. Dessa karlar!
Förresten så är jag skyldig Isabell en halv banan, få icke glömmas!
Igår kände jag mig lagom isolerad här ute i Hovmantorp då det är några som är ute och gräver i trädgården som lyckats klippa av telefonledningen så varken telefon eller internet kom igång förrän imorse. Var ensam hemma och tog hand om min kära lillebror. Somnade båda sött i pappa och Annicas säng vid åtta framför Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter.
Nu ska jag ringa och ragga jobb till sommaren på glassbaren i Borgholm. Lätt irriterad på chefen som inte svarat på min jobbansökan som skickades för snart 2 månader sedan. Håll tummarna att jobbet blir mitt i år igen! Ser fram emot ännu en sommar med Glassbaren Crew! Nu ska jag och alla mina djupa tankar om tvillingar m.m ägna sig åt lite studier. Blahaa.
Låt det bli ännu en sommar!
Till "Anonym"
Du ville veta hur kommentaren du skrev visas. Den visas för alla som går in på min blogg och klickar på Kommentarer under det inlägg som Du kommentaret. Hoppas det räcker som svar.
Filippa
Drömmer om dig, drömmer om oss...
Många frågar hur jag orkar, hur jag klarar det. Det är inte jag som gör det, det är vi tillsammans som gör det...
Det känns så länge sedan nu. Den där soliga fredagen i juni i somras på Tjörn. Jag kunde inte ana vad du skulle komma att betyda för mig. Nu har det snart gått nio månader sen vi första gången träffades. Många stunder då man suttit och tänkt på dig, på det vi gjort och drömt om att snart få träffa dig igen har passerat. Jag tänker ofta på seglingen då vi träffades. På alla soluppgångarna vi såg under tystnad, på måsarnas skri i hamnarna innan alla andra vaknat. På hur du första gången riktigt höll om mig, hur du drog mig tätt intill dig. Vi hade känt varandra en vecka då. Jag sa till dig att jag var lite kär i dig och du svarade på ditt alldeles egna vis att du var väldigt kär i mig. Vi kysste varandra första gången i byssan. Vi satt på klippor och såg ut över havet.
Jag tänker på hur du tog körkort och körde hela vägen ner till öland för att stanna där i mindre än 48 timmar bara för att träffa mig. Jag tänker på när vi satt på stenpiren och tittade på raketerna, vår grillning på stranden vid solnedgången och nattdoppet. Jag älskar dig för allt du gör för mig. Jag tänker på när vi flyttade alla era saker från Linköping till Arnetorpet. Alla milen vi körde med värmen på högsta, din musik och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag tänker tillbaka på brasan vi tände och hur mysigt vi hade det i stugan, även om bilen dog och vi blev fast ute i skogen. Jag kan tänka tillbaka på samtalen vi hade i somras som höll på fram till 5 tiden på mornarna trots att jag skulle upp tidigt och jobba. Jag tänker tillbaka på alla gånger du lyckats få mig på bra humör när allt känts omöjligt. Jag tänker på dig hela tiden. Det tar ofta lång tid mellan gångerna vi ses. Lång tid mellan de gånger då du kan dra fingrana genom mina lockar, lång tid mellan de gånger då jag kan krama om dig och andas in din doft. Långa stunder då man blir galen av saknad och bara sitter och deppar efter dig med musik och drömmer om att kunna få vara med dig. Stunder då det känns som hjärtat vill spricka, stunder som denna. Jag tänker på allt du får mig att känna. Du gör mig lycklig, du är den jag först tänker på när jag vaknar. Du är den som ger mig allt jag behöver. Du tar hand om mig och tillsammans med dig är allt perfekt. Det är det som gör att jag klarar det. Det är känslan man får när man vaknar bredvid dig som gör att jag klarar det. Klarar att vara ifrån dig såhär mycket. Drömmen om att vi någon gång kanske kommer vara fler dagar vi ses än dagar då vi inte ses.
♥
LYCKOPILLER!
Jag är glad! Gårdagen var underbar! Ligger på golvet nermosad på en madrass vid soffan med massa täcken och kuddar, och såklart- godis! Utanför fönstret kommer det folk och lämnar barn som ska vara med på Arvids 5-års kalas. Om ett tag så kommer jag bli inkallad som lektant. Önska mig lycka till. Men igår var det en toppendag, en såndär som man kommer ihåg länge. Måste bara tacka Isabell, Freddan och Mange för allt! Jag ska försöka komma med en sammanfattning av dagen;
Jag vaknade och var arg, väldigt arg. Förmodligen matilsk. Ni som känner mig väl vet hur mitt morgonhumör kan vara och dessutom hur tjurig jag kan bli när jag är hungrig så ni kan ju tänka er. Jag såg mig själv i speglen och kände mig som en från 80-talet med billig permanent och hemmagjorde slingor. Blä, var inte alls nöjd med håret men det är bättre nu. Slet lite och städade igen tillsammans med Arvid.
Sen helt plötsligt kom Isabell och ringde på dörren och joinade mig och Arvid när vi spelade spel på golvet. Sen var det dags att ge sig ut i den blåsten och solen för att bli barn på nytt och ta massa glada bilder. För att se flera gå in på http://fippis.bilddagboken.se/
Vi hade så himla kul! Låten som insperarade oss var Lyckopiller.Och det var precis vad vi blev, hahaa! Vi hoppade runt i hela Hovmantorp och verkligen lekte. Sen blev det så blåsigt och jag var vrålhungrig igen, minneskorten på kameran var fullt och batteriet slut så vi lallade hem för att ladda oss och kamerorna. Sen bar det ut igen, ner till Gökaskratt. Där hittade Isabell en av Hovmantorps alla moppekillar som ville ragga lite på henne, dock blev hon inte särskilt imponerad. Vi hann med lite kurragömma också för att avsluta vår utflykt på det perfekta sättet.
Isabell är verkligen en toppentjej! Ville bara poängtera det. Vi fick lite bråttom sen när vi skulle ner och möta Fredrik och Magnus vid bussen, stackarna. Förlåt att vara ensamma i metropolen Hovmantorp! Med stora tjollahoppsan steg och gapskratt tog vi oss ner till ICA för att inhandla middagenGrabbsen hade på order av oss plockat ihop en godispåse, en mycket blygsam sådan så jag fick rycka in och fylla den. Vet inte, men det känns som det är Simons fel att jag aldrig kan köpa en godispåse utan att fylle den längre, haha <3 Sen sprang vi på Arvids kompis lite läskiga pappa...
Påväg hem fick vi veta att Isabell egentilgen är en riktig GhettoGirl, vilket man länge kunnat ana i och sig. Hemma i köket började konflikerna om hur man bäst lagar mat, men eftersom det var Isabells recept höll sig kryddmarodören Filippa sig en bit bort med Chilin. Vi insåg att jag och Fredrik aldrig skulle klara oss på en arbetsinterjuvmiddag med vårat bordskick. Vem var det egentligen som ringde mitti maten Fredrik??
Sen intog vi mitt rum och myshörnan som jag och Isabell förbereddt. Vi misslyckade med att vara tekniska så det blev att se filmerna på datorn, Saw 3 och Alpha Dog. Jag halvsåg bara filmen, blev så att jag gömde mig under täcket. Fattar inte varför man ens utsätter sig för att se filmer som Saw. Bara äckligt egentligen. Tycker fortfarande att ettan är den bästa. Boysen tog sig hem till internatet igen lite efter 1 och kvällen tog slut fram åt halv 5 tiden för mig och Isabell som låg på madrassen och hade tjejmys med tända ljus, godis och varsin laptop, haha. Vilka datanördar vi är. Ser fram emot fler liknande kvällen <3
Nu hör jag att dom börjar öppna paket på kalaset så snart är det dags för mig att göra entré. Känner mig måttligt laddad. Sen blir det att PLUGGA! Blä. Har sådär lagom mcyket att göra den här veckan... uscha. Sen ska jag i alla fall ringa Simon och ha långt mysigt telefonsamtal. Vi har inte träffats på 25 dagar nu, och eftersom han både vart i alperna och nu senast uppe på Kebenekaise så har det varit lite ont om kontakt. Längtar så galet mycket efter att få åka upp till honom vid påsk. Resan upp till Idre området som man får på köpet lär ju visa sig hur bra det år för mig.. Sen så ska jag bara lata mig ikväll!
Ta hand om Dig,
Puss och kram!
Blond och död
Såhär snygg är jag just nu!Pengar gick det i alla fall åt idag när jag klippte mig. Blev bra, tror jag. Kunde vart bättre, men framför allt värre. Fick bra kommentarer i plugget i alla fall, men folk vågar väl inte säga annat, heh. Blev lite ljusare än min vanliga färg tyvärr.. Men det känns skönt att vara tillbaka i den blonda världen där jag hör hemma tror jag. Kommer väl bilder på den nya Filippa imon. Och imorgon förresten så kommer Isabell, Fredrik och Magnus hit. Yahoo! Vi ska laga mat, äta onyttiga saker och mysa framför lite film. Fast så mycket mys vet jag inte om det blir då vi ska se Saw 3, aah! Scary mama. Kanske dra med dom små fjunen till gamla kyrkogården efter det, mohaha. Uh, nu blir jag själv nästan lite rädd bara jag tänker på det. Ja ja, det ska bli väldigt kul imon. LÄNGTAR!
Imon kommer Simon hem igen också efter sin norrlandsresa med bergbestigningar och allt vad det varit. Ska bli skönt att han kommer hem, saknar långa kvällssamtal! Nu är det "bara" 13 (snart 12) dagar kvar tills jag åker till honom. Längtar skiten ur mig! <3<3<3 För jag är ju så kär i honom!
Nu så ska jag bädda rent med nya lakan och smyga ner i sängen och mysa loss. Nyklippt, nystädat, nyduschad! Sov så gott, puss!
Totally make-over?
Kom hem från träningen för en timme sen, känner mig alltid så nyttig och glad när jag lyckats pallar mig iväg för att bygga på min enormt biffiga kropp =) Sen så blev det en promenad med en galen pudel som faktikst inte spydde på mig, man tackar.
Dagen i sin helhelt:
Jag har ännu en gång blivit upprörd över vilka låga straff man får för olika brott efter stor diskussion om brottslighet på sammhällen. HERREGUD! Satt nördstämpel på mig och varit med i europeéisk mattetävling, somnat 2 gånger under ekonomin trots att dagens lektion va ganska härlig med film om Ingvar Kamprad. Jag och Isabell har kommit på att vi ska delta i en tävling där vi ska göra en musikvideo till låten Kramas av Svensk Pop (www.svenskpop.se) We just looove them <3
Mitt rum brukar vara något som jag kallar för organiserat kaos, idag är det inte ens organiserat. Usch, imon ska jag städa heeela långa dagen och make some money $ som jag behöver till påsk då det blir skidresa med Simons och hans polare. Verkar som det blir jag och typ 10 grabbar om inte nån mers flickvän hänger på.
Åter till dagen, hmmm. Jag tycker att det är stort att jag har börjar blogga så nu jäkla får ni, eller om det bara är en tapper själ som orkar läsa detta, kika in här då och då! Och jag är sååå förväntansfull inför imorgon då jag ska bli nostalgisk och klippa lugg som jag inte haft på tre år och bli så som jag alltid varit; blond. I alla fall lite granna. Nu kallar pluggandet,
tjollahopp tjollahej, vilken supertjej!
Bye Bye Brownie
Jag fattar inte!
Och där rök min bloggoskuld...
Idag är det engelska- och idrottsplugg som gäller. Träning senare ikväll också, och efter det så ska jag passa halvbrorsan Jonathan och hans tjej Angelicas hund. Förra gången jag gjorde det var det första hon gjorde att spy på mig. Hoppas på större framgång idag. Imorgon så ska jag klippa mig också! Häll jääw! Ska bli mycket spännande, dock förlorar jag min feta sovmorgon, suck. Nu ska jag se om jag kan piffa upp den här bloggsidan lite, förmodligen kommer jag inte fatta någe, men men.
