Filippas värld

Många frågar hur jag orkar, hur jag klarar det. Det är inte jag som gör det, det är vi tillsammans som gör det...

Det känns så länge sedan nu. Den där soliga fredagen i juni i somras på Tjörn. Jag kunde inte ana vad du skulle komma att betyda för mig. Nu har det snart gått nio månader sen vi första gången träffades. Många stunder då man suttit och tänkt på dig, på det vi gjort och drömt om att snart få träffa dig igen har passerat.  Jag tänker ofta på seglingen då vi träffades. På alla soluppgångarna vi såg under tystnad, på måsarnas skri i hamnarna innan alla andra vaknat. På hur du första gången riktigt höll om mig, hur du drog mig tätt intill dig. Vi hade känt varandra en vecka då. Jag sa till dig att jag var lite kär i dig och du svarade på ditt alldeles egna vis att du var väldigt kär i mig. Vi kysste varandra första gången i byssan.  Vi satt på klippor och såg ut över havet.

Jag tänker på hur du tog körkort och körde hela vägen ner till öland för att stanna där i mindre än 48 timmar bara för att träffa mig. Jag tänker på när vi satt på stenpiren och tittade på raketerna, vår grillning på stranden vid solnedgången och nattdoppet. Jag älskar dig för allt du gör för mig. Jag tänker på när vi flyttade alla era saker från Linköping till Arnetorpet. Alla milen vi körde med värmen på högsta, din musik och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag tänker tillbaka på brasan vi tände och hur mysigt vi hade det i stugan, även om bilen dog och vi blev fast ute i skogen. Jag kan tänka tillbaka på samtalen vi hade i somras som höll på fram till 5 tiden på mornarna trots att jag skulle upp tidigt och jobba. Jag tänker tillbaka på alla gånger du lyckats få mig på bra humör när allt känts omöjligt. Jag tänker på dig hela tiden. Det tar ofta lång tid mellan gångerna vi ses. Lång tid mellan de gånger då du kan dra fingrana genom mina lockar, lång tid mellan de gånger då jag kan krama om dig och andas in din doft. Långa stunder då man blir galen av saknad och bara sitter och deppar efter dig med musik och drömmer om att kunna få vara med dig. Stunder då det känns som hjärtat vill spricka, stunder som denna. Jag tänker på allt du får mig att känna. Du gör mig lycklig, du är den jag först tänker på när jag vaknar. Du är den som ger mig allt jag behöver. Du tar hand om mig och tillsammans med dig är allt perfekt. Det är det som gör att jag klarar det. Det är känslan man får när man vaknar bredvid dig som gör att jag klarar det. Klarar att vara ifrån dig såhär mycket. Drömmen om att vi någon gång kanske kommer vara fler dagar vi ses än dagar då vi inte ses.

Jag drömmer om dig, jag drömmer om oss, jag älskar dig Simon!


♥