Filippas värld

Det finns en låt som fick mig att gråta första gången jag hörde den.
En låt som verkligen fick mig att förstå hur ett avsked känns, allt bli lämnad.

In one single moment, your whole life can turn round
I stand there for a minute, staring straight into the ground
Looking to the left slightly, then looking back down
The world feels like it's caved in, proper sorry frown

Det är säkert två år sedan jag hörde den första gången, och jag kunde känna klumpen i magen
man känner när man blir av med något som betyder mycket för en.
Förtvlivlan? Hur det skulle kännas, att liksom bara sugas ner i ett hål utan att kunna stoppa det. Panik?

'Cause I can't imagine my life without you and me
There's things I can't imagine doing
Things I can't imagine seeing
It weren't supposed to be easy, surely
Please, please, I'm begging, please

Jag älskar fortfarande låten, även om den får mig att tänka på saker jag inte kunnat göra något åt.
Låten är fin, vacker att lyssna på när man liksom bara vill tänka, kanske sakna.

And I'm just standing there
I can't say a word
Because everything is just gone
I've got nothing
Absolutely nothing