Filippas värld

Det var i onsdags när Victor fyllde år och vi stod och lagade middag som min hund började gnälla. Han liksom tjöt till och verkade verkligen ha jätteont. Eftersom han fyller 13 på min födelsedag i augusti så han ju ganska gammal, så det är klart man blir nervös. Han mådde inte bra på hela kvällen och under natten så fortsatte han låta som han hade ont. Men dagen där på när jag hade ändrat tågbiljett för att kunna fälja med till veterinären ifall han skulle behövas avlivas mådde han tipptopp. Visade inga tecken på att må dåligt, hoppade och var glad när vi efter 2timmar fick träffa veterinären som inte hittade något fel på honom. Så jag tog tåget till Borås igår och pappa åkte hem med Filip. När jag sedan ringde på kvällen mådde han bara bra. Känns så skönt, för vi har ändå haft honom sen jag var 4år och han har alltid varit min hund, min tvilling eftersom vi är födda på samma dag. Och så är han ju döpt efter mig. Han mår bra och det är huvudsaken!

"Det är inte allt som kan räknas som räknas, och inte allt som räknas kan räknas."
 
                                                                                                      Albert Einstein

Jag ser på statisken att det är ca:3-5 olika datorer som är inne på min blogg varje dag.
Jag undrar bara, vilka är ni?

Trött, trött, trött! Det brukar låta så efter en lite längre ledighet, och denna gång är inget undantag. Jag har precis jobbat en timme och pluggat lite. Nu ropar rummet och reseväskan efter att plockas iordning. Imon kommer Isabell över och det blir att plugga en hel del.

Idag har dagen segat sig fram, och det har passat mig perfekt. Tyvärr räcker tiden aldrig till. Idag gick jag och Isabell en sväng på stan och såg att Lasse Lind kommer och spelar i stan på lördag. Så klart är jag i Borås då och hon stackaren (?) är i Barcelena så hon missar också honom. För övrigt så efter denna helgen så kommer inte jag träffa mamma igen förrän 8 augusti!! Helt sjukt! För fram till skolavslutningen så ska jag plugga, fixa och ha mig. Sen kommer Simon hit, sen blir det midsommar i Västerås med Simon för att sedan ta tåget till Kalmar o börja jobba på Öland måndagen efter midsommar. Dagen efter jag slutar där seglas det iväg på TALL SHIPS RACE i 14 dagar och flux så har det blivit den 8 augusti. Galet...

Jag måste skriva upp det här så jag kan läsa detta en dag när allt känns lite mindre bra. För just nu känner jag mig lycklig. Riktigt lycklig. Klart det kunde vart bättre, men fy, så ska man inte tänka! För gör man det så glömmer man bort den lycka man har.  Det finns en person som bidrar lite extra till min lycka och det är Simon.

Västerviks hamn

Nu är det söndag efter kristi himmelfärds helgen som jag tillbringat utanför Valdermansvik i Simons familjs stuga.Det har var 4 helt underbara dagar som han och jag behövde ihop. Det är så mycket överallt just nu, speciallt när det stundar student för hans del så det är lite svårt att få tid över för oss. Onsdagen bjöd ialla fall på mycket spring på stan under lunchen. Jag fipplade med biljetter hit och dit och shoppade nya skor, härligt! Tyvärr gick tåget såpass tidigt att jag missade cabaren som var på skolan. Har fått höra att den blev lyckad ialla fall. Men ännu en gång satta jag mig på ett tåg för att åka iväg en helg. Efter 5,5 timmar var jag framme i Västervik, men fick vänta där i 2 timmar på Simon innan han kunde komma och plocka upp mig. Men har man väntat i flera veckor så kan man vänta nån timme extra!



Sen blev det lata dagar på landet. Torsdagen bjöd på lite solning, pilbågeskyttning, gräsklippning, badminton och jag och Johanna (Simons lillasyster) styrde pizzabak. På fredagen var det dags att bokstavligt talat kasta deras lilla jolle i sjön för att ro runt uddarna. Premiär för mig och Simon på sjön för i år! När vi kom tillbaka hade grannarnas valpar sprungit iväg på äventyr och jag blev helt kär! Sjukt söta hundar! Dom stannade och lekte med oss i en timme innan vi gjorde dagens goda gärning och lämnade tillbaka dom till grannen. Senare på kvällen kom Simons småkusiner från Stockholm. Dom var så söta och busiga, Simons sanna identitet kom fram och det är nu en allmän sanning att Simon är en Bärfis (en liten orange insekt som börjar lukta fis när den blir attackerad). Vi fick förflytta vårt bohag för att bo nere i deras sjöbod som för tillfället saknar el och värme. Men som tur hade jag köpt 100 värmeljus då jag gått omkring i 2 timmar i Västervik. Alla blev senare tända. Det blev kvällspromenad på berget med utsikt över vikarna.



Anledningen till att kusinerna kom också var att dom skulle bjudas på Astrid Lindgrens Värld. Så det blev att kliva upp tidigt för att packa in hela sällskapet i 2 bilar o köra i 2 timmar till Vimmerby. Lagom till dess att vi kom fram så började det regna. Och det fortsatta det med hela vistelsen på Astrid Lindgrens. Allt tog plötsligt slut under ett båtrace mellan mig och Simon på en båt och kusinen Jonas och Simons brorsa David på en annan då hela min och Simons flotte svämmade över med vatten/sjönk. I bilen hem så kom Jonas, 8 år, med kärlekstips till mig och Simon. han blev doktor kärlek och fick komma med tips även till Isabell som ringde och var sällskapsjuk. Har aldrig träffat en sån liten roliga kille som dessutom pratar om sig själv i tredje person. Haha :)

Helgen blev kanon och jag har ännu en gång insett hur lyckligt lottad jag är som får vara tillsammans med Simon. Vi har pratat om sommaren och jag längtar efter att få tillbringa mer tid än bara helger med honom. Och som jag började detta inlägg så är jag lycklig. Lycklig för kärleken, lycklig för alla härliga kompisar och för det mesta i allmänhet. Nu ska jag fortsätta att vara otroliga superförälskad och börja räkna dagarna till till nästa gång man ska få en puss.

Det är lustigt, eller kanske snarare olustigt, att en del saker inträffar samtidigt. En händelse för sig betyder inte så mycket, men när man lägger samman dom blir det lätt för mycket.

Det är mycket runt omkring överallt, och för vissa är det mer. Snart så är ännu ett skolår över, och för vissa betyder det mer än för andra. På något sätt så känns det som ett år tar slut vid den här tiden och inte vid nyår. Över sommaren har man chansen att förändra saker, och det är alltid på sommaren som man får tid över. Tid som behövs för att det ska hända saker. Det är inte alltid det bara blir bra saker som sommarglass, många gånger har somrar vänt upp och ner på livet för många, och det man abslout inte trodde kunde inträffa händer. Det är väl därför folk blir så uppstissade inför sommarens ankomst.

Vem sa att det skulle bli lätt? Ingen förmodligen.  Förstår nog inte själv vad jag utsätter mig för. Kanske jag glömt mig själv? Måste bli lite kompis med mig själv igen, för är jag inte det så blir det bara skit för alla andra också. Det är tomt, lite tid och mycket att göra. Men det går över och jag hoppas att det blir bättre och gör oss starkare. Förlåt att jag är så jobbig, men det är sån jag är. Lite lätt knäpp med alldeles för mycket känslor som svämmar över för det mesta. Lev livet, jag ska inte hindra dig. Önska bara jag var med mer.

Sitter och ser över min s.k budget. Vet inte om man kan kalla det budget. Jag menar, i en sådan ska det väl finnas pengar, men det finns det inte i min trots att jag jobbar extra. Det är inte klokt! Det finns inget som är så dyrt som distansförhållande. Snälla människor, tips, är du inte miljonär och en sådan som vill kunna ha råd att köpa nya kläder, fika och annat som hör vardagen till så ska du inte bli ihop med någon där det innebär att resa. Det är som ett stort svart hål som SLUKAR ens pengar! Som sagt, det är inte klokt. Tragiskt, men vad ska jag gör? Kanske var dumt att åka till fjällen.. Hade jag inte haft ett lån på 3000, TRETUSEN, kronor så hade det väl varit enklare. Fan.. Men det är väl försent att tänka på nu. Få försöka komma ihåg hur härlig veckan med Simon var och att det är värt att inte kunna köpa något till mig själv förrän, slutet av juli kanske...

Men det är inte roligt, inte roligt när man drömmer om nya kläder och skor....

Uppdatering, del fyra;

Bravo Filippa. Jag måste bara ge mig själv lite beröm för att jag faktikst lyckats komma en bit på vägen med min samhällsuppsats. Ja, jag har ialla fall gjort en tankekarta... Det är nu 50 minu´ter kvar till 100 Höjdare börjar, och jag ska upp och tigga hos pappa om han vill hjälpa mig att sätta in en boxer på mitt rum, så jag kan se programmet i sängen bland alla mina älskade, mjuka, fluffiga kuddar. Ja, jag är lätt besatt av dom.

Uppdatering, del tre;

Nu vet jag vad det ska skrivas om. Valmäjligteheter. 
Dessutom så skulle det uppskattas om det finns någon som kan hjälpa mig ladda ner The Tyde's album; Three's Co. och Eric James & The New Century. Letat, men nu ska jag skärpa mig och lämna datorn i fred. Förresten bara, jag nämnde för Annica, my stepmother, att mina höfter svällt och att alla byxer nu smiter åt lite extra. Jaha ja förklarade hon att så bli det i slutet av pubeterten. Och jag bara kände hur klimakteriet häckar bakom krönet...

Uppdatering, del två;

Just som jag verkligen satt mig, tagit fram block och penna för att komma på en socialt problem att skriva fyra sidor om ringer halvbrorsans tjej och ber mig,lätt desperat på rösten, att gå ut med hennes hund. Jag vet inte om jag borde bli glad eller förkrossad över att mitt påbörjande av studierna skjuts upp ytterligare. Men en viss lättnad kände jag ändå när jag traskade ut i duggregnet med hunden.

Dagens första uppdatering:

Just hemkommen från skolan. Vad ska jag göra, vart börjar man plugga när man har MASSOR att göra och ännu mer utanför skolan att tänka på? När blev mitt liv såhär? Fönstret är öppet och jag hör fiskmåsarnas skri och fåglarnas kvitter, låt det bli sommarlov snart!

Förra veckan tog det emot att leva. det var fullt upp med plugget, delvis, och när det inte var det så sa mitt huvud upp sig. I onsdags kändes det som mina hjärnhalvor höll på och svälla och smärtan var tillräcklig för att lilla jag inte klarade av att leva så mycket den dagen. Mycket mystikst, men jag skyller allt på Isabell som smittade pigga Mig i skolan.

Annars har det säkert hänt en hel del, men mitt minne förtränger det mesta. Helgen tillbringades ialla fall hos mormor. Härligt att komma hem till henne där det är som vanligt. Äta mormors goda mat, ligga och dega i soffan, gå till affären och köpa potatis som dom redan plockat iordning åt mormor. Mysigt litet samhälle utanför Lammhult. Ja, en vanligt miniort i småland. Jag, mamma och Victor lekte trädgårdstomtar. Hjälpte mormor med trädgården, rensade landet, plockade grenar, krattade och höll på. Mysmys. Men en tanke som hela tiden liksom häde över mig var hur det lilla samhället kommer se ut om 50 år. Kommer det bo kvar några där? Vad kommer ha hänt med sågverkat, byns hjärta. Det har inte riktigt varit som vanligt sen morfar dog för snart 9 år sedan. Mormor börjar få problem mad axlarna och klarar för tillfället intelängre av att köra bil. Man blir lite låg när man ser en av sina gamlingar bli sämre och äldre. Hon verkar lite ensam, och jag kan inte låta bli och tänka på hur det kommer bli för mig? Ja, jag vet inte... Känns skönt att ha hjälp henne i helgen ialla fall.

Nu är jag back in Hovmantorp och kan inte låta bli att LÄNGTA TILL HELGEN! Pratade just med my lover Majja. Pinglan som förgyllde lite för mig under högstadiet. Sedan jag flyttade till Hovmantorp och hon till Strömsund (90 fucking mil rakt norr ut) så har det varit ont om träffar, men till helgen så kommer hon till Borås! Yahoo! På fredag bär det av till Borås för att träffa Simon. Det ska träffas gamla polare och med tanke på att det är valborg och att jag ska träffa Majja så kommer nog det supas till. Usch vilket hemsk uttryck, men faktikst. Ni som inte sett mig och Majja in action förstår inte vilka äventyr och totala floppar som inträffar. Finns mycket som skulle kunna berättas, men som förblir vackra (okej, kanske inte vackra, men extremt galna, sjuka och i vissa fall ganska snuskiga?) minnen. Ska bli en helg att minnas hoppas jag.

Men innan det blir helg ska man överleva en vecka i plugget. Den gyllene betongklump som skolan är belägrad i kommer ännu en vecka att ge mig cellskräck. Jag kommer dö på spanskan, svimma på ekonomin och önska jag pluggat mer och hata mig själv hemma för att jag skjutit upp samhällen. Livet leker. Jag har bestämt mig att ialla fall unna mig ett par snygga höööga skor som det ska strassas runt i i sommar. Nu ska jag ta tag i livet efter helgen och planera lite.

Och glöm inte, LOVE IS IN THE AIR! ♥

  
  

Ibland får man världens finaste mail och det är sånna saker som gör livet värt att leva

             Simons mail:            
                                     Haha 
                                    Jag älskar dig min lilla inmysade sak. Kyss på dig