Jag kan inte fatta vad som hänt...
Tårarna rinner och jag kan inte förstå vad som hänt riktigt. Kan inte fatta det alls. Jag vet om det, men förstår inte att det är på riktigt. Alla mina somrar sen jag var 2år har jag tillbringat på Öland, och sommaren -05 började jag mitt första jobb där. I glassbaren i Borgholm, och det var då jag lärde känna honom. Fredrik. En blond kille som var ett år äldre, bodde i Borgholm året runt. han var solbränd och hade lite band kring handlederna. Man såg honom ofta med sin skateboard. Vi lärde känna varandra men blev inte så värst tajta. Det blev jag inte med någon på jobbet den sommaren, det kom först året där på, alltså nu i somras -06. Men då jobbade inte Fredrik i disken längre, han hade slutat då, tyvärr. Men när man var ute på kvällarna så träffades man och man snackade. Såg man varann på stan så hälsade vi alltid. Jag kan inte påstå att vi var kompisar precis, men vi visste vilka vi var och umgicks till och från med andra.
Kl. 21:46:33 berättade Bea som jag jobbat med båda somrarna att Fredrik dött. Han dog för tre veckor sedan i Kalmar på en fest. Fredrik drunknade.
Jag kan inte fatta det. Han var liksom ett år äldre, skulle fyllt 18 i år. Drunkna, fatta vilken panik han måste känt. Jag kan inte sluta tänka på han mamma och pappa. Och på hans lillasyster. Jag är lillasyster... Det kunde drabbat vem som helst, det kan drabba vem som helst. Man vet liksom aldrig när livet kan ryckas ifrån en, eller någon man bryr sig om. Inte för att det är något jag tänker på, men jag har försäkt lägga till mig vanan att aldrig skiljas osams med någon, för man vet ju aldrig om det är en sista gång man ses eller hörs. Jag försöker berätta för människor runt omkring mig vad dom betyder för mig, hur mycket jag uppskattar dom. Sina föräldrar, syskon, kompisar, pojkvän, släkt, folk man kanske bara känner lite ytligt men ändå har ett visst tycke för.
Det känns inte alls länge sedan jag och mina kompisar från jobbat satt i somras i paken i Borgholm precis vid hamnen. Vi spelade kubb, träffade människor och hade det trevligt. Och han var också där. Det är nog det starkaste minnet från honom i somras. Han var liksom killen som alla verkade gilla, killen i centrum typ. Och nu finns han inte mer. Det kunde lika gärna varit ens bästa kompis, pojkvän eller storebror. Jag kan inte fatta det...
Kl. 21:46:33 berättade Bea som jag jobbat med båda somrarna att Fredrik dött. Han dog för tre veckor sedan i Kalmar på en fest. Fredrik drunknade.
Jag kan inte fatta det. Han var liksom ett år äldre, skulle fyllt 18 i år. Drunkna, fatta vilken panik han måste känt. Jag kan inte sluta tänka på han mamma och pappa. Och på hans lillasyster. Jag är lillasyster... Det kunde drabbat vem som helst, det kan drabba vem som helst. Man vet liksom aldrig när livet kan ryckas ifrån en, eller någon man bryr sig om. Inte för att det är något jag tänker på, men jag har försäkt lägga till mig vanan att aldrig skiljas osams med någon, för man vet ju aldrig om det är en sista gång man ses eller hörs. Jag försöker berätta för människor runt omkring mig vad dom betyder för mig, hur mycket jag uppskattar dom. Sina föräldrar, syskon, kompisar, pojkvän, släkt, folk man kanske bara känner lite ytligt men ändå har ett visst tycke för.
Det känns inte alls länge sedan jag och mina kompisar från jobbat satt i somras i paken i Borgholm precis vid hamnen. Vi spelade kubb, träffade människor och hade det trevligt. Och han var också där. Det är nog det starkaste minnet från honom i somras. Han var liksom killen som alla verkade gilla, killen i centrum typ. Och nu finns han inte mer. Det kunde lika gärna varit ens bästa kompis, pojkvän eller storebror. Jag kan inte fatta det...
Kommentarer
Trackback
