Uppför, förlåt?
Vem sa att det skulle bli lätt? Ingen förmodligen. Förstår nog inte själv vad jag utsätter mig för. Kanske jag glömt mig själv? Måste bli lite kompis med mig själv igen, för är jag inte det så blir det bara skit för alla andra också. Det är tomt, lite tid och mycket att göra. Men det går över och jag hoppas att det blir bättre och gör oss starkare. Förlåt att jag är så jobbig, men det är sån jag är. Lite lätt knäpp med alldeles för mycket känslor som svämmar över för det mesta. Lev livet, jag ska inte hindra dig. Önska bara jag var med mer.
Kommentarer
Trackback
