Dags att älska med ipren mannen?
Jaha. Där kom min dom. Körtelfeber.
Var hos en läkare i eftermiddags. Var rena mardrömmen att sitta där, huvudet skrek och kroppen ville bara ligga ner, men jag klarade mig ändå. Efter lite tester och och en del väntande berättade den snälla läkaren på ganska dålig svenska att jag skulle ha feber från och till i si sådär tre veckor. Jag bara; What?! TRE VECKOR?! Aah!! Sen fick jag reda på att körtelfeber även kallas kyssjukan eller kissing disease bara för att man smittar via saliv. Men ja! Simon kommer ner om 11 dagar och jag hade verkligen sett fram emot att äntligen få umgås mer än bara en helg ihop. Vi skulle ju ha 2 långa veckor ihop och sådär. Få se hur pigg jag är. Dessutom är all fysisk aktivitet förbjuden! Kan spräcka mjälten annars. För både den och lever kommer bli förstorade. Tror ni att det finns någon medicin, eller vaccin? Naj, det gör det inte. Ät alvedon och ta det lugnt. 38,8 i feber senast jag såg efter, oh yeah. Och jag som har MASSOR i skolan. Bra där. Aja, bättre än hjärhinneinflamation som man kan dö av...
Nu ska jag sova och imon blir det att snällt följa med till öland för att inte lämnas ensam hemma i helgen. Det dumma är bara att dom ska in på IKEA och shoppa kuddar. No way att jag sätter en fot på IKEA i detta tillstånd. Sova, sova, sova! Fast jag måste äta också. Önska jag inte tagit bort köket som fanns i mitt ena rum förut. Skulle vart skönt att slippa släpa sig upp en våning för att fixa lite ner i magen. Ser någon ipren mannen, hälsa honom att jag är på jakt efter honom!
745 dagar kvar till jag kan få tillbaka mitt liv
Vad tänkte jag på? Va? Trodde jag på allvar att allt skulle bli bra? Dom säger att det man ångrar mest är sakerna man aldrig gjorde. Mitt livs misstag hittills var att flytta från Borås. Hur kunde jag vara så dum? Jag fattar inte. Jag visste ju att min och pappas kontakt va kass. Jag visste att jag inte hade några polare här. Men jag tänkte väl fyttar jag så kommer jag att pappa få bättre kontakt och eftersom skolan jag skulle börja på hade internat så skulle jag väl träffa massa nya människor. Jag har aldrig haft svårt för att lära känna nytt folk, jag har liksom alltid vart utåt och haft bra självförtroende. Ända tills jag flyttade hit.
Det senste året har till mesta dels fått mig att må skit. Inget har blivit som jag tänkt mig. Min och pappas kontakt då? Glöm det. Kan inte ens prata med honom i några minuter utan att vi ska bli osams. Skolan var allt annat än jag tänkt mig. Men nu vet jag det. Jag passar inte på en skola med 230 elever. Jag trivs inte att bo i en jävla håla utanför stan dit ingen orkar ta sig för att förbindelserna är kassa och kostar pengar. Det enda som vart riktigt bra är väl Isabell, hon är toppen. Men ändå. Jag ska inte förneka att jag är duktig i skolan och det var en anledning till att jag ville börja på Procivitas. Trodde att dom som gick där skulle vara lite som jag, liksom bry sig om att göra skolgången till något skoj, något bra men ändå satsa på att lära sig grejer. Jag vill inte påstå att jag är nån pluggis som älskar att plugga och att det är det enda jag gör, jag råkar bara har relativt lätt för mig. Det finns nog ingen som förstår hur mycket jag ångrar att jag inte började på entreprenör på Teknis i Borås. Där hade ingen lägre än 295p och det var i Borås. I Borås där jag känner alla. Dom har kul, dom festar. I min skola? Glöm. Jävla torrbollar. Jag orkar inte.
Det är många som säger att gymnsiet är en av dom roligaste tiderna i sitt liv, men jag bara längtar efter att få sluta skiten. Ta studenten och dra. Vet inte vart, men här kan jag inte stanna. Känns som att bo i en jävligt kass värdfamilj, känns som jag står bredvid och tittar på. Jag kan inte prata med min pappa om något. Nu bor i och för sig Victor hemma, men vad ska jag säga till honom? Och Arvid på 5 år, vad förstår han? Så misslyckad och sänkt som jag känt mig detta år önskar jag att ingen får uppleva. Ingen har sagt det, vet inte ens om någon tänkt det, men jag känner mig som en tönt som ingen ser. Vad hände med mig? Hade man jämfört mig nu med den jag var inom mig för ett år sedan skulle vi inte ha mycket gemensamt. Jag tror nästan att flytten hit har gett mig och pappa en ännu sämre relation. Men att flytta tillbaka nu är ju omöjligt. Ett år har gått nu, 13 dagar kvar tills jag går ut ettan. 13 + 365 + 365 det betyder att det är ca: 743 dagar kvar till studenten. Ungefär 745 dagar kvar tills jag kan ta mitt pick och pack och lämna Hovmantorp. Hovmantorp som jag saknade så när jag flyttade som 7 åring. Nu hatar jag stället.
Jag trodde det var bra och satsa allt ibland, men tydligen funkade det inte. Fuck it. När ska jag få mitt liv tillbaka? Om två timmar kör Victor mig till läkaren, för pappa kan ju inte lämna jobbet? Hoppas dom kan ge mig en mirakelkur, jag pallar inte huvudvärk och feber i fler dar.
Jag känner inte igen mig själv.
Det senste året har till mesta dels fått mig att må skit. Inget har blivit som jag tänkt mig. Min och pappas kontakt då? Glöm det. Kan inte ens prata med honom i några minuter utan att vi ska bli osams. Skolan var allt annat än jag tänkt mig. Men nu vet jag det. Jag passar inte på en skola med 230 elever. Jag trivs inte att bo i en jävla håla utanför stan dit ingen orkar ta sig för att förbindelserna är kassa och kostar pengar. Det enda som vart riktigt bra är väl Isabell, hon är toppen. Men ändå. Jag ska inte förneka att jag är duktig i skolan och det var en anledning till att jag ville börja på Procivitas. Trodde att dom som gick där skulle vara lite som jag, liksom bry sig om att göra skolgången till något skoj, något bra men ändå satsa på att lära sig grejer. Jag vill inte påstå att jag är nån pluggis som älskar att plugga och att det är det enda jag gör, jag råkar bara har relativt lätt för mig. Det finns nog ingen som förstår hur mycket jag ångrar att jag inte började på entreprenör på Teknis i Borås. Där hade ingen lägre än 295p och det var i Borås. I Borås där jag känner alla. Dom har kul, dom festar. I min skola? Glöm. Jävla torrbollar. Jag orkar inte.
Det är många som säger att gymnsiet är en av dom roligaste tiderna i sitt liv, men jag bara längtar efter att få sluta skiten. Ta studenten och dra. Vet inte vart, men här kan jag inte stanna. Känns som att bo i en jävligt kass värdfamilj, känns som jag står bredvid och tittar på. Jag kan inte prata med min pappa om något. Nu bor i och för sig Victor hemma, men vad ska jag säga till honom? Och Arvid på 5 år, vad förstår han? Så misslyckad och sänkt som jag känt mig detta år önskar jag att ingen får uppleva. Ingen har sagt det, vet inte ens om någon tänkt det, men jag känner mig som en tönt som ingen ser. Vad hände med mig? Hade man jämfört mig nu med den jag var inom mig för ett år sedan skulle vi inte ha mycket gemensamt. Jag tror nästan att flytten hit har gett mig och pappa en ännu sämre relation. Men att flytta tillbaka nu är ju omöjligt. Ett år har gått nu, 13 dagar kvar tills jag går ut ettan. 13 + 365 + 365 det betyder att det är ca: 743 dagar kvar till studenten. Ungefär 745 dagar kvar tills jag kan ta mitt pick och pack och lämna Hovmantorp. Hovmantorp som jag saknade så när jag flyttade som 7 åring. Nu hatar jag stället.
Jag trodde det var bra och satsa allt ibland, men tydligen funkade det inte. Fuck it. När ska jag få mitt liv tillbaka? Om två timmar kör Victor mig till läkaren, för pappa kan ju inte lämna jobbet? Hoppas dom kan ge mig en mirakelkur, jag pallar inte huvudvärk och feber i fler dar.
Jag känner inte igen mig själv.
Finska horor och böneutrop
Jag mår inte bra. Blä. Lättare släng av feber, ryggont och illamående. Trots detta åkte jag till skolan. Åker man in til stan måste man åka med samma buss hem. Längst bak satt ett gäng pubitala huliganer som skrek, klappade händerna och sjöng om finska horor. Bredvid och framför mig satt ett gäng herrar med utländsk härkomst som hade ett jävla Allah böneutrop på högsta volym som ringsignal. Bussen var fylld och tillsammans delade vi den knappa och mycket varma luften ombord. Yummi! Nu ska jag lägga mig och halvdö i sängen med en flaska Coca Cola och fjärrkontrollen i högsta hugg. Hoppas på att somna.
Tro det eller ej
Men jo.
1 januari trodde jag att jag aldrig skulle äta romerska bågar med apelsinsmak igen. Hade då på morgonen tävling med Simon vem som kunde få in flest i munnen (blev drygt 30). Blev lätt överdoserat och jag kände att jag aldrig igen skulle klara av att äta såna igen. Men nu sitter jag här och smaskar igen!
"No more romerska bågar idag, tack!"
1 januari trodde jag att jag aldrig skulle äta romerska bågar med apelsinsmak igen. Hade då på morgonen tävling med Simon vem som kunde få in flest i munnen (blev drygt 30). Blev lätt överdoserat och jag kände att jag aldrig igen skulle klara av att äta såna igen. Men nu sitter jag här och smaskar igen!
"No more romerska bågar idag, tack!"
Jag är så lycklig
Faktikst.
Jag är hemma hos mamma i Borås. Efter att ha bott med mamma hela livet men sedan flytta från henne så är det skönt att komma hem till henne och liksom bara vara. Det är skönt att lalla runt i sunkiga byxor, slöa i soffan och äta choklad ihop. Många i min ålder ser det som ett måste att vara ute varje helg. Det blir som ett måste som stressar en att man måste vara ute och festa, vara full varje helg. Men vad är det för fel att bara vara hemma och göra nada? Jag menar, jag tycker om min mamma och vill vara med henne. Att inte hela tiden vara som alla andra. Jag har varit rotlös hela det här läsåret och försökt hitta mig själv. Det har varit tufft och allt har varit upp och ner. Men nu börjar jag hitta tillbaka. Jag har aldrig brytt mig om vad andra tycker, men sedan i höstas har jag inte varit mig själv. Men jag att jag är påväg att bli starkare nu. Jag vill vara hemma ikväll och jag tycker om det. Punkt slut.
Även om mina känslor var lite jobbiga för ett tag sen så gick det över. När det handlar om något eller någon man verkligen tycker om så är det värt att kämpa. Som min kompis Sanna i Stockholm. Vi har vart riktigt bra kompisar nu i snart 2 år, och det trots att vi ses så sällan. Jag tror jag börjar bli van vid att ha det så. Jag menar, skilda föräldrar, kompisar spridda över halva landet och distansförhållande.
Här om dagen så frågade Steffi min klass mig om jag fortfarande var ihop med Simon, och när hon fick höra att jag var det så kunde hon inte förstå hur vi lyckats hålla ihop i över 10 månader. Sen frågade hon om vi aldrig bråkar, och faktum är svarade jag, att han och jag aldrig haft ett gräl, aldrig varit osams eller bråkat. Bortsett från att vi ses så sällan så har vi det nog perfekt. Vi har båda mycket för oss, men klarar ändå av att ge varandra den frihet man behöver. Tror det bidrar till min lycka, att jag kan känna mig så trygg i det vi har. Men visst önskar jag att vi skulle kunna dela mer av det vardagliga tillsammans. Det är ändå så mycket man går miste om när man bor så långt ifrån varandra. Det gör faktikst ont när jag tänker på att jag inte kommer vara där när han springer ut på sin student.
Nu ska jag ta och gosa ner mig under täcket med min bok och läsa. Haft en redig slappisdag. Inte varit ute mer än då jag gick ner till ICA och köpte vindruvor. Så nu är det knappt 12h sen jag klev upp och jag känner hur sängen saknar mig. Imon ska jag träffa Rebecca och eventuellt Julia. Viktigt att hålla konatkten med sina gamla polare!
Det kunde varit värre, lek med livet och sov gott!
Jag är hemma hos mamma i Borås. Efter att ha bott med mamma hela livet men sedan flytta från henne så är det skönt att komma hem till henne och liksom bara vara. Det är skönt att lalla runt i sunkiga byxor, slöa i soffan och äta choklad ihop. Många i min ålder ser det som ett måste att vara ute varje helg. Det blir som ett måste som stressar en att man måste vara ute och festa, vara full varje helg. Men vad är det för fel att bara vara hemma och göra nada? Jag menar, jag tycker om min mamma och vill vara med henne. Att inte hela tiden vara som alla andra. Jag har varit rotlös hela det här läsåret och försökt hitta mig själv. Det har varit tufft och allt har varit upp och ner. Men nu börjar jag hitta tillbaka. Jag har aldrig brytt mig om vad andra tycker, men sedan i höstas har jag inte varit mig själv. Men jag att jag är påväg att bli starkare nu. Jag vill vara hemma ikväll och jag tycker om det. Punkt slut.
Även om mina känslor var lite jobbiga för ett tag sen så gick det över. När det handlar om något eller någon man verkligen tycker om så är det värt att kämpa. Som min kompis Sanna i Stockholm. Vi har vart riktigt bra kompisar nu i snart 2 år, och det trots att vi ses så sällan. Jag tror jag börjar bli van vid att ha det så. Jag menar, skilda föräldrar, kompisar spridda över halva landet och distansförhållande.
Här om dagen så frågade Steffi min klass mig om jag fortfarande var ihop med Simon, och när hon fick höra att jag var det så kunde hon inte förstå hur vi lyckats hålla ihop i över 10 månader. Sen frågade hon om vi aldrig bråkar, och faktum är svarade jag, att han och jag aldrig haft ett gräl, aldrig varit osams eller bråkat. Bortsett från att vi ses så sällan så har vi det nog perfekt. Vi har båda mycket för oss, men klarar ändå av att ge varandra den frihet man behöver. Tror det bidrar till min lycka, att jag kan känna mig så trygg i det vi har. Men visst önskar jag att vi skulle kunna dela mer av det vardagliga tillsammans. Det är ändå så mycket man går miste om när man bor så långt ifrån varandra. Det gör faktikst ont när jag tänker på att jag inte kommer vara där när han springer ut på sin student.
Nu ska jag ta och gosa ner mig under täcket med min bok och läsa. Haft en redig slappisdag. Inte varit ute mer än då jag gick ner till ICA och köpte vindruvor. Så nu är det knappt 12h sen jag klev upp och jag känner hur sängen saknar mig. Imon ska jag träffa Rebecca och eventuellt Julia. Viktigt att hålla konatkten med sina gamla polare!
Det kunde varit värre, lek med livet och sov gott!
Förresten...
Jag älskar mörk choklad med hallon ♥
FRÄLS MIG MED MUSIK, tack!
Jag tycker verkligen om musik, men jag saknar energi. Detta gör att jag är ganska lat av mig och aldrig orkar ladda ner musik, spana nya skön musik, trots att jag älskar små okända band. Så alla musik genier som har koll, delge er av lite skönt gung inför sommaren, tack!
Just nu diggar jag;
The Fray
The Game
Snoop Dogg
Lostprophets
Arctic Monkeys
The Fratellis
The Bravery och
I'm from Barcelona
Nu ska jag vara snäll mot mamma och fixa disken, puss på er
Filippa
Just nu diggar jag;
The Fray
The Game
Snoop Dogg
Lostprophets
Arctic Monkeys
The Fratellis
The Bravery och
I'm from Barcelona
Nu ska jag vara snäll mot mamma och fixa disken, puss på er
Filippa
Bara för att detta är min favoritlåt
Till Simon, min kärlek
Min älskade Fillegubbe mår bra!
Det var i onsdags när Victor fyllde år och vi stod och lagade middag som min hund började gnälla. Han liksom tjöt till och verkade verkligen ha jätteont. Eftersom han fyller 13 på min födelsedag i augusti så han ju ganska gammal, så det är klart man blir nervös. Han mådde inte bra på hela kvällen och under natten så fortsatte han låta som han hade ont. Men dagen där på när jag hade ändrat tågbiljett för att kunna fälja med till veterinären ifall han skulle behövas avlivas mådde han tipptopp. Visade inga tecken på att må dåligt, hoppade och var glad när vi efter 2timmar fick träffa veterinären som inte hittade något fel på honom. Så jag tog tåget till Borås igår och pappa åkte hem med Filip. När jag sedan ringde på kvällen mådde han bara bra. Känns så skönt, för vi har ändå haft honom sen jag var 4år och han har alltid varit min hund, min tvilling eftersom vi är födda på samma dag. Och så är han ju döpt efter mig. Han mår bra och det är huvudsaken!
Jag älskar dig min lurv!
Jag älskar dig min lurv!
Vad är det som räknas för dig?
"Det är inte allt som kan räknas som räknas, och inte allt som räknas kan räknas."
Albert Einstein
Jag, Isabell och Malin
sitter i skolan och ska hålla presentation om Einstein.
Då hittade vi dessa citat,
som verkligen får en att tänka till vad det är som räknas i ens liv?
"Lägg din hand på en varm spisplatta i en minut, och det kommer att kännas som en timme.
Sitt med en söt flicka i en timme, och det kommer att känns som en minut. Det är relativitet."
Albert Einstein
Jag, Isabell och Malin
sitter i skolan och ska hålla presentation om Einstein.
Då hittade vi dessa citat,
som verkligen får en att tänka till vad det är som räknas i ens liv?
"Lägg din hand på en varm spisplatta i en minut, och det kommer att kännas som en timme.
Sitt med en söt flicka i en timme, och det kommer att känns som en minut. Det är relativitet."
Stek som fan, stek är hårt
När jag blir stor, då ska jag också bli stekare
Tack storebror!
22 Maj tisdag
Ibland är jag sjukt glad för mina äldre bröder. I ekonomin har vi fått hemteneta på bokslut, jag och Isabell har räknat, flyttat 1000 siffror och gjort omföringar hit och dit, och efter en massa timmar så blev det fortfarande inte rätt. Igår låg vi ute i solen och slet oss i håret och kunde inte fatta något alls! Som tur så blev Victor utsedd till Bästa ProCivitas Ekonom för åren 02/05. Så efter 40min räknande tillsammans fick vi till det och det var riktigt skönt, då vi varit påväg att elda upp skiten tidigare.
Klassfest.
Hittills har idsp1C inte haft någon klassfest. Dessutom har det endast varit ett ganska misslyckat PPP (Party På ProCivitas, jag vet hur fult det låter). Så efter har pratat om att anordna detta i över ett halvår så har vi nu försökt ta tag i saken. Jag har erbjudit mitt hem till eventuell grillning nästa vecka. Dock går sista bussen tillbaka till stan vid 20, men vi jobbar på att ordna upp det där. Ännu en gång har jag och Isabell utsetts till klassmammor. Hoppas klassen uppskattar allt arbete vi lägger ner och att det blir en lyckad kväll! Önksa oss lycka till, tack!
Annars har dagen varit bra. Trodde dock att mina hälar skulle dö och trilla av tack vare det inte så mysiga skoskav jag dragit på mig. Efter en ganska lat skoldag skulle det shoppas present till Victor som fyller 23år imon. Gick nästan bra. Jag är ganska fattig och vet inte vad han vill ha, men men. Sedan efter fixat med ekonomin, lekt med Arvid och försökt organisrea klassfest blev det att jobba en timme föör mig. Sen halvdog jag och Isabell i min soffa framför Desperate Housewives. Dagen avslutades med en härlig kvällspromenad med en mycket sprallig hund. 22 maj blev en bra dag med mycket gjort. Känns bra!
Förresten så vill jag bara gratta I K Fylla som vann sin match och är nu, hör och häpna, serieledande!
Isabell lär Filippa
Njut av ett bra musikstycke
Svensk Pop - IKEA
Nyfiken!
Jag ser på statisken att det är ca:3-5 olika datorer som är inne på min blogg varje dag.
Jag undrar bara, vilka är ni?
Jag undrar bara, vilka är ni?
Give me more time!
Trött, trött, trött! Det brukar låta så efter en lite längre ledighet, och denna gång är inget undantag. Jag har precis jobbat en timme och pluggat lite. Nu ropar rummet och reseväskan efter att plockas iordning. Imon kommer Isabell över och det blir att plugga en hel del.
Idag har dagen segat sig fram, och det har passat mig perfekt. Tyvärr räcker tiden aldrig till. Idag gick jag och Isabell en sväng på stan och såg att Lasse Lind kommer och spelar i stan på lördag. Så klart är jag i Borås då och hon stackaren (?) är i Barcelena så hon missar också honom. För övrigt så efter denna helgen så kommer inte jag träffa mamma igen förrän 8 augusti!! Helt sjukt! För fram till skolavslutningen så ska jag plugga, fixa och ha mig. Sen kommer Simon hit, sen blir det midsommar i Västerås med Simon för att sedan ta tåget till Kalmar o börja jobba på Öland måndagen efter midsommar. Dagen efter jag slutar där seglas det iväg på TALL SHIPS RACE i 14 dagar och flux så har det blivit den 8 augusti. Galet...
Idag har dagen segat sig fram, och det har passat mig perfekt. Tyvärr räcker tiden aldrig till. Idag gick jag och Isabell en sväng på stan och såg att Lasse Lind kommer och spelar i stan på lördag. Så klart är jag i Borås då och hon stackaren (?) är i Barcelena så hon missar också honom. För övrigt så efter denna helgen så kommer inte jag träffa mamma igen förrän 8 augusti!! Helt sjukt! För fram till skolavslutningen så ska jag plugga, fixa och ha mig. Sen kommer Simon hit, sen blir det midsommar i Västerås med Simon för att sedan ta tåget till Kalmar o börja jobba på Öland måndagen efter midsommar. Dagen efter jag slutar där seglas det iväg på TALL SHIPS RACE i 14 dagar och flux så har det blivit den 8 augusti. Galet...
Klicka här
Förresten så verkar det som att jag ska styra klassfest här hemma nästa torsdag, få se hur det blir. Nu måste jag plocka iordning, om jag hinner..
Förresten så verkar det som att jag ska styra klassfest här hemma nästa torsdag, få se hur det blir. Nu måste jag plocka iordning, om jag hinner..
Särbo <3
Jag måste skriva upp det här så jag kan läsa detta en dag när allt känns lite mindre bra. För just nu känner jag mig lycklig. Riktigt lycklig. Klart det kunde vart bättre, men fy, så ska man inte tänka! För gör man det så glömmer man bort den lycka man har. Det finns en person som bidrar lite extra till min lycka och det är Simon.
Nu är det söndag efter kristi himmelfärds helgen som jag tillbringat utanför Valdermansvik i Simons familjs stuga.Det har var 4 helt underbara dagar som han och jag behövde ihop. Det är så mycket överallt just nu, speciallt när det stundar student för hans del så det är lite svårt att få tid över för oss. Onsdagen bjöd ialla fall på mycket spring på stan under lunchen. Jag fipplade med biljetter hit och dit och shoppade nya skor, härligt! Tyvärr gick tåget såpass tidigt att jag missade cabaren som var på skolan. Har fått höra att den blev lyckad ialla fall. Men ännu en gång satta jag mig på ett tåg för att åka iväg en helg. Efter 5,5 timmar var jag framme i Västervik, men fick vänta där i 2 timmar på Simon innan han kunde komma och plocka upp mig. Men har man väntat i flera veckor så kan man vänta nån timme extra!
Sen blev det lata dagar på landet. Torsdagen bjöd på lite solning, pilbågeskyttning, gräsklippning, badminton och jag och Johanna (Simons lillasyster) styrde pizzabak. På fredagen var det dags att bokstavligt talat kasta deras lilla jolle i sjön för att ro runt uddarna. Premiär för mig och Simon på sjön för i år! När vi kom tillbaka hade grannarnas valpar sprungit iväg på äventyr och jag blev helt kär! Sjukt söta hundar! Dom stannade och lekte med oss i en timme innan vi gjorde dagens goda gärning och lämnade tillbaka dom till grannen. Senare på kvällen kom Simons småkusiner från Stockholm. Dom var så söta och busiga, Simons sanna identitet kom fram och det är nu en allmän sanning att Simon är en Bärfis (en liten orange insekt som börjar lukta fis när den blir attackerad). Vi fick förflytta vårt bohag för att bo nere i deras sjöbod som för tillfället saknar el och värme. Men som tur hade jag köpt 100 värmeljus då jag gått omkring i 2 timmar i Västervik. Alla blev senare tända. Det blev kvällspromenad på berget med utsikt över vikarna.
Anledningen till att kusinerna kom också var att dom skulle bjudas på Astrid Lindgrens Värld. Så det blev att kliva upp tidigt för att packa in hela sällskapet i 2 bilar o köra i 2 timmar till Vimmerby. Lagom till dess att vi kom fram så började det regna. Och det fortsatta det med hela vistelsen på Astrid Lindgrens. Allt tog plötsligt slut under ett båtrace mellan mig och Simon på en båt och kusinen Jonas och Simons brorsa David på en annan då hela min och Simons flotte svämmade över med vatten/sjönk. I bilen hem så kom Jonas, 8 år, med kärlekstips till mig och Simon. han blev doktor kärlek och fick komma med tips även till Isabell som ringde och var sällskapsjuk. Har aldrig träffat en sån liten roliga kille som dessutom pratar om sig själv i tredje person. Haha :)
Helgen blev kanon och jag har ännu en gång insett hur lyckligt lottad jag är som får vara tillsammans med Simon. Vi har pratat om sommaren och jag längtar efter att få tillbringa mer tid än bara helger med honom. Och som jag började detta inlägg så är jag lycklig. Lycklig för kärleken, lycklig för alla härliga kompisar och för det mesta i allmänhet. Nu ska jag fortsätta att vara otroliga superförälskad och börja räkna dagarna till till nästa gång man ska få en puss.
Västerviks hamn
Nu är det söndag efter kristi himmelfärds helgen som jag tillbringat utanför Valdermansvik i Simons familjs stuga.Det har var 4 helt underbara dagar som han och jag behövde ihop. Det är så mycket överallt just nu, speciallt när det stundar student för hans del så det är lite svårt att få tid över för oss. Onsdagen bjöd ialla fall på mycket spring på stan under lunchen. Jag fipplade med biljetter hit och dit och shoppade nya skor, härligt! Tyvärr gick tåget såpass tidigt att jag missade cabaren som var på skolan. Har fått höra att den blev lyckad ialla fall. Men ännu en gång satta jag mig på ett tåg för att åka iväg en helg. Efter 5,5 timmar var jag framme i Västervik, men fick vänta där i 2 timmar på Simon innan han kunde komma och plocka upp mig. Men har man väntat i flera veckor så kan man vänta nån timme extra!
Sen blev det lata dagar på landet. Torsdagen bjöd på lite solning, pilbågeskyttning, gräsklippning, badminton och jag och Johanna (Simons lillasyster) styrde pizzabak. På fredagen var det dags att bokstavligt talat kasta deras lilla jolle i sjön för att ro runt uddarna. Premiär för mig och Simon på sjön för i år! När vi kom tillbaka hade grannarnas valpar sprungit iväg på äventyr och jag blev helt kär! Sjukt söta hundar! Dom stannade och lekte med oss i en timme innan vi gjorde dagens goda gärning och lämnade tillbaka dom till grannen. Senare på kvällen kom Simons småkusiner från Stockholm. Dom var så söta och busiga, Simons sanna identitet kom fram och det är nu en allmän sanning att Simon är en Bärfis (en liten orange insekt som börjar lukta fis när den blir attackerad). Vi fick förflytta vårt bohag för att bo nere i deras sjöbod som för tillfället saknar el och värme. Men som tur hade jag köpt 100 värmeljus då jag gått omkring i 2 timmar i Västervik. Alla blev senare tända. Det blev kvällspromenad på berget med utsikt över vikarna.
Anledningen till att kusinerna kom också var att dom skulle bjudas på Astrid Lindgrens Värld. Så det blev att kliva upp tidigt för att packa in hela sällskapet i 2 bilar o köra i 2 timmar till Vimmerby. Lagom till dess att vi kom fram så började det regna. Och det fortsatta det med hela vistelsen på Astrid Lindgrens. Allt tog plötsligt slut under ett båtrace mellan mig och Simon på en båt och kusinen Jonas och Simons brorsa David på en annan då hela min och Simons flotte svämmade över med vatten/sjönk. I bilen hem så kom Jonas, 8 år, med kärlekstips till mig och Simon. han blev doktor kärlek och fick komma med tips även till Isabell som ringde och var sällskapsjuk. Har aldrig träffat en sån liten roliga kille som dessutom pratar om sig själv i tredje person. Haha :)
Helgen blev kanon och jag har ännu en gång insett hur lyckligt lottad jag är som får vara tillsammans med Simon. Vi har pratat om sommaren och jag längtar efter att få tillbringa mer tid än bara helger med honom. Och som jag började detta inlägg så är jag lycklig. Lycklig för kärleken, lycklig för alla härliga kompisar och för det mesta i allmänhet. Nu ska jag fortsätta att vara otroliga superförälskad och börja räkna dagarna till till nästa gång man ska få en puss.
Kanske, kanske inte
Det är lustigt, eller kanske snarare olustigt, att en del saker inträffar samtidigt. En händelse för sig betyder inte så mycket, men när man lägger samman dom blir det lätt för mycket.
Det är mycket runt omkring överallt, och för vissa är det mer. Snart så är ännu ett skolår över, och för vissa betyder det mer än för andra. På något sätt så känns det som ett år tar slut vid den här tiden och inte vid nyår. Över sommaren har man chansen att förändra saker, och det är alltid på sommaren som man får tid över. Tid som behövs för att det ska hända saker. Det är inte alltid det bara blir bra saker som sommarglass, många gånger har somrar vänt upp och ner på livet för många, och det man abslout inte trodde kunde inträffa händer. Det är väl därför folk blir så uppstissade inför sommarens ankomst.
Det är mycket runt omkring överallt, och för vissa är det mer. Snart så är ännu ett skolår över, och för vissa betyder det mer än för andra. På något sätt så känns det som ett år tar slut vid den här tiden och inte vid nyår. Över sommaren har man chansen att förändra saker, och det är alltid på sommaren som man får tid över. Tid som behövs för att det ska hända saker. Det är inte alltid det bara blir bra saker som sommarglass, många gånger har somrar vänt upp och ner på livet för många, och det man abslout inte trodde kunde inträffa händer. Det är väl därför folk blir så uppstissade inför sommarens ankomst.
Uppför, förlåt?
Vem sa att det skulle bli lätt? Ingen förmodligen. Förstår nog inte själv vad jag utsätter mig för. Kanske jag glömt mig själv? Måste bli lite kompis med mig själv igen, för är jag inte det så blir det bara skit för alla andra också. Det är tomt, lite tid och mycket att göra. Men det går över och jag hoppas att det blir bättre och gör oss starkare. Förlåt att jag är så jobbig, men det är sån jag är. Lite lätt knäpp med alldeles för mycket känslor som svämmar över för det mesta. Lev livet, jag ska inte hindra dig. Önska bara jag var med mer.
Naj, jag har inte lagt ner bloggandet
Har det ganska lagom superstressigt just nu. Väntar på att det ska komma ett par och köpa lillbrorsans gamla vagn och sen drar jag iväg till min nya sambo; Isabell. Efter förra helgen så är "allt mitt ditt" mellan oss. Jag har massor att skriva om, men hinner inte just nu. För någolunda uppdatering kolla på fippis.bliddagboken.se
Pussar!
