Filippas värld

I tisdags var jag, Amanda, en till Amanda och några fler svenska au pairer som jag träffat en gång tidigare på konsert i Camden. Det var ingen hoppa-och-sjunga-med-högt-konsert utan en stillsam tillställning med myspysmusik. Snubben som spelade var Joshua Radin, schysst stämma med gitarr. Har inte lyssnat på honom förut, men tydligen är det flera av mina polare som blivit eld och lågor när jag sagt att jag skulle se honom. Fast jag tyckte nästan snubben som var förband var bättre, även om jag bara hann höra hans sista låtar.

Det var kul att göra något annat än att bara hänga på pubben eller gå en sväng på stan. Helt klart värt att göra om. Tyvärr missar jag Carl-Einar Häckner som kommer dit 22 dec för då ska ju jag åka heeeeeem!!
Men i mars kommer Robyn dit (till Roundhouse) och då kommer jag vara där!

Bon appetit!

Jag har lagat matbullar!
Katastrof först, ugnen gick inte igång, jästen var 2 år gammal och degen (skyller på den gamla jästen) var kladdigare än jag vet inte vad och mjuk som chokladmousse. Men inte gav jag upp för det! Med Sanna på Skypen knådade jag på och till slut blev dom klara. Inte helt illa.

Fyllda med grön eller röd pesto, rödlök, salami, feta eller mozzarellaost, färsk basilika eller persilja från trädgården, oliver och soltorkade tomater. Yes, I liked it!

nu är det bokat :D


Äntligen. Jag behöver er.

Nu är Mart och Josefine och jag samlade på msn och förhoppningsvis om teknikens krafter är med oss ska dom lyckas boka flybiljetter hit om 2 VECKOR!!

KOM IGEN NU, KOMSI KOM TJEJER! ♥

Ännu en lyckad helg i England avklarad! Jag vet inte hur många pund som flög när Filippa var på spenderarhumör, men kul hade vi!

I fredags kom Amanda hit och vi delade en flaska rött och kollade på romantisk komedi i soffan. Jag har alltid sett mig själv som en händig ung kvinna som nästan skulle klara mig själv i vildmarken, men att fixa en brasa gick icke denna kväll. Var nog en av veckans stora besvikelser. En besvikelse som var desto större var när jag tidiagre under dagen träffat Kajsa en sväng nere på stan och köpt två flaksor vin. Påsen med flaskorna gick så klart sönder precis när vi går över en väg med vägarbete så det bara var enkelriktat och mina flaskor landade i en präktig hög framför första bilen i bilkön. Jo, man tackar. Kände mig lagom i vägen när jag diskret försökte samla ihop allt glas.

Sen i lördags gällde det. Vi hade alla laddat i flera veckor för att gå på Heaven, som tydligen ska vara en av Europas största gayklubbar. Måste ju testas. Det var jag, mina kära vänner från St Albans, Simons syrra Johanna (som tyvärr bara kunde vara med när vi möttes upp på pubben), Amanda och henens gäng från norra London. Hår hade klippts, klänningar shoppats och halsar fuktats. Kom vi in? Nej, skulle inte tro det. Jag råkade komma in när jag skulle fram och prata med en vakt men för resten var det tvärstopp. BESVIKELSE. Men kvällen slutade bra ändå. Bögar, spanjorer och cykeltaxi. Värre var det väl för Hanna och Kajsa när dom skulle ta tåget hem och upptäckte att det inte gick förrän vid 6 på morgonen. Klockan var 3 när dom kom fram till stationen och upptäckte detta.

Har jag sagt att det är sommarvärme här? Klarblå himmel och en kofta är det enda man behöver ta på sig om det blåser lite svalt i skuggan. Men tydligen skulle 21 grader bytas ut mot 12 innan nästa fredag hörde jag på radion idag. Synd. Tycker annars att det funkar ganska bra såhär.

Idag har jag inte längtat hem, men jag jag saknar er där hemma! Väldigt väldigt mycket.

Saknar honom så himla mycket. Efter ett dygn på Themsen är han på väg till Amsterdam och vi hann aldrig träffas. 33 dagar kvar. Ingen tröst.

Bihåleinflammation är inget som stoppar mig. Jag är i England för att se och göra nya saker så när det vankas heldag i Brighton är jag inte den som myser ner mig i sängen, drar ner rullgardinen och ser på film (även om det va det jag helst ville göra när jag gick och la mig i fredags..) Vid 9 på lördags morgonen var jag redo nere på stationen med mina näsdukar i högsta hugg! Det var en bit att åka, egentligen går det direkttåg men denna helgen så gjode det inte det så vi fick åka tåg till London, tunnelbana till london Bridge och sen tåg igen. Jäkla vad fint det kan vara i England, måste hyra bil nån gång och ta en tur runt om på landsbygden!

Dagen i Brighton var lyckad även om jag va rätt mör sista timmen när jag kände att febern var på ingång och vi missade tåget hem med en minut. Till slut kom vi hem till vår kära by och det blev tacokväll hos Hanna med X-Factor på tv. Trodde det bara var i Sverige som alla tittar på samma program på lördagskvällarna men tydligen kollar ALLA på X-Factor hrä. det är som Idol fast lite bättre.

Taxi hem, ösregn, feberhetta och sängen strax efter 23. Det var en lyckad dag med inte allt för mycket shopping, köpte supermysig stickad tröja på TopShop!

Som jag saknat havet!! Äntligen fick jag se det och blev helt till mig! På andra sidan horisonten gupar Simon runt på sin båt. Hoppas, hoppas, hoppas att han kan mönstra av här i England!

Efter att vi pratat om att det finns folk som simmar över Engelska Kanalen och Kajsas respons var att det borde vara farligt om det finns hajar. Nej då, där finns ju inga hajar sa jag! Tji fick jag när vi mötte en nästan livs levande haj från Engelska Kanalen.

Gott för själen.