We were in heaven... almost
Ännu en lyckad helg i England avklarad! Jag vet inte hur många pund som flög när Filippa var på spenderarhumör, men kul hade vi!
I fredags kom Amanda hit och vi delade en flaska rött och kollade på romantisk komedi i soffan. Jag har alltid sett mig själv som en händig ung kvinna som nästan skulle klara mig själv i vildmarken, men att fixa en brasa gick icke denna kväll. Var nog en av veckans stora besvikelser. En besvikelse som var desto större var när jag tidiagre under dagen träffat Kajsa en sväng nere på stan och köpt två flaksor vin. Påsen med flaskorna gick så klart sönder precis när vi går över en väg med vägarbete så det bara var enkelriktat och mina flaskor landade i en präktig hög framför första bilen i bilkön. Jo, man tackar. Kände mig lagom i vägen när jag diskret försökte samla ihop allt glas.
Sen i lördags gällde det. Vi hade alla laddat i flera veckor för att gå på Heaven, som tydligen ska vara en av Europas största gayklubbar. Måste ju testas. Det var jag, mina kära vänner från St Albans, Simons syrra Johanna (som tyvärr bara kunde vara med när vi möttes upp på pubben), Amanda och henens gäng från norra London. Hår hade klippts, klänningar shoppats och halsar fuktats. Kom vi in? Nej, skulle inte tro det. Jag råkade komma in när jag skulle fram och prata med en vakt men för resten var det tvärstopp. BESVIKELSE. Men kvällen slutade bra ändå. Bögar, spanjorer och cykeltaxi. Värre var det väl för Hanna och Kajsa när dom skulle ta tåget hem och upptäckte att det inte gick förrän vid 6 på morgonen. Klockan var 3 när dom kom fram till stationen och upptäckte detta.
Har jag sagt att det är sommarvärme här? Klarblå himmel och en kofta är det enda man behöver ta på sig om det blåser lite svalt i skuggan. Men tydligen skulle 21 grader bytas ut mot 12 innan nästa fredag hörde jag på radion idag. Synd. Tycker annars att det funkar ganska bra såhär.
Idag har jag inte längtat hem, men jag jag saknar er där hemma! Väldigt väldigt mycket.
