26 veckor och 1 dag
Så länge sedan är det jag kom hit till England med mina 2 stora väskor och pirr i magen. Igår var det alltså precis ett halvår sedan jag kom hit, oh mama vad tiden går! Fast det känns ändå som jag varit här en evighet!
Jag hade riktiga vårkänslor här om dagen, sol, ljummet i luften (ja, ialla fall om man jämför med hur det var hemma förra vecka), blommor i rabatterna och fåglar som gapar och skriker. Men idag när jag drog upp rullgardinen var det äkta Englandsväder som hälsade godmorgon. Segt. Blev nästan sugen på att lyssna på svensktoppen och skura golvet med för mycket Ajax, precis som en äkta söndag när man var liten. Men om en timme är det dags att ta barnen, dra på regnstället och trampa iväg till lekplatsen. Synd och skam att det inte finns Oboy i detta land, för i så fall hade det varit läge att ta med en varm termos och hälla upp varsin mugg till mig, Noah och Evelyn när vi är iväg.
Jag har sedan slutet av september befunnit mig i en konstant förkylning. Är jag inte hostig så är jag snorig, trött, hes eller febrig eller har en släng av matförgiftning. Sara köpte hem en burk med piller stora som feta skalbaggar men fulla av vitaminer som vi hoppas kan råda bot på eländet. Förra veckan när jag var hemma i Borås tappade jag rösten, fruktansvärt. Så igår när det var fredag och alla var pepp på dans orkade jag inte ensa fixa håret och drog på mig sköna kläder och sa mest bara hej på pubben och tog bussen hem vid 23.
Men jag kan inte sluta fascineras av hur mycket skumt folk man träffar när man är iväg såhär. Det blir att man hänger med folk man aldrig ens skulle lagt märke till eller snackat med. Igår gjorde två exotiska män oss sällskap. En från italien som knappt kunde någon engelska men som verkade ha rökt på lite för mycket i sina dar och stod framme på pubben och diggade till det lokala coverbandet i sin ensamhet. Hans kompis en dålig schtekare från sydafrika som bott här i 10 år. Snygg och visste om det. Ful fisk utan hjärna och helt utan karisma. Dessutom påstod han sig vara bög men hånglade glatt med min tyska vän förra helgen. Både i 30årsåldern, kom igen, get a life.
Ikväll ska jag kanske till grannbyn Harpenden och käka middag med Loulou, en av mina tyska kompisar. Inga planer för morgondagen, men sugen på att sticka och bowla..
För en vecka sedan vaknade jag hos mormor och tågade iväg till Kalmar på eftermiddagen. Josefine och Martina, ni är två underbara vänner som jag saknar. Jag hoppas verkligen att Josefine får det underbart nu när hon ska sticka iväg till Kina och Thailand på måndag!!
Själv spånar jag och Simon på vår resa vi ska göra under två veckor i april. Hoppas väl på att komma iväg till Thailand. Om det är någon som har tips på norra Thailand och Kambodja som kan funka på 2 veckor vore det fint att få det tipset!
Jag hade riktiga vårkänslor här om dagen, sol, ljummet i luften (ja, ialla fall om man jämför med hur det var hemma förra vecka), blommor i rabatterna och fåglar som gapar och skriker. Men idag när jag drog upp rullgardinen var det äkta Englandsväder som hälsade godmorgon. Segt. Blev nästan sugen på att lyssna på svensktoppen och skura golvet med för mycket Ajax, precis som en äkta söndag när man var liten. Men om en timme är det dags att ta barnen, dra på regnstället och trampa iväg till lekplatsen. Synd och skam att det inte finns Oboy i detta land, för i så fall hade det varit läge att ta med en varm termos och hälla upp varsin mugg till mig, Noah och Evelyn när vi är iväg.
Jag har sedan slutet av september befunnit mig i en konstant förkylning. Är jag inte hostig så är jag snorig, trött, hes eller febrig eller har en släng av matförgiftning. Sara köpte hem en burk med piller stora som feta skalbaggar men fulla av vitaminer som vi hoppas kan råda bot på eländet. Förra veckan när jag var hemma i Borås tappade jag rösten, fruktansvärt. Så igår när det var fredag och alla var pepp på dans orkade jag inte ensa fixa håret och drog på mig sköna kläder och sa mest bara hej på pubben och tog bussen hem vid 23.
Men jag kan inte sluta fascineras av hur mycket skumt folk man träffar när man är iväg såhär. Det blir att man hänger med folk man aldrig ens skulle lagt märke till eller snackat med. Igår gjorde två exotiska män oss sällskap. En från italien som knappt kunde någon engelska men som verkade ha rökt på lite för mycket i sina dar och stod framme på pubben och diggade till det lokala coverbandet i sin ensamhet. Hans kompis en dålig schtekare från sydafrika som bott här i 10 år. Snygg och visste om det. Ful fisk utan hjärna och helt utan karisma. Dessutom påstod han sig vara bög men hånglade glatt med min tyska vän förra helgen. Både i 30årsåldern, kom igen, get a life.
Ikväll ska jag kanske till grannbyn Harpenden och käka middag med Loulou, en av mina tyska kompisar. Inga planer för morgondagen, men sugen på att sticka och bowla..
För en vecka sedan vaknade jag hos mormor och tågade iväg till Kalmar på eftermiddagen. Josefine och Martina, ni är två underbara vänner som jag saknar. Jag hoppas verkligen att Josefine får det underbart nu när hon ska sticka iväg till Kina och Thailand på måndag!!
Själv spånar jag och Simon på vår resa vi ska göra under två veckor i april. Hoppas väl på att komma iväg till Thailand. Om det är någon som har tips på norra Thailand och Kambodja som kan funka på 2 veckor vore det fint att få det tipset!
Kommentarer
Trackback
