Filippas värld

Nu har hon åkt. Prickade in flyget precis innan snökaoset bröt ut, jäkla turgubbe hon är den där Kajsa.
I fredagskväll kände jag mig sentimental när jag drog ner rullgardinen och kollade ut över fältet mot Medowcroft och tänkte att nu har jag inga fler ärenden åt det hållet.

När jag satte mig på planet 20 augusti för att åka hit som au pair hade jag verkligen inga förhoppningar att jag skulle träffa någon superbra kompis som jag skulle vilja hålla riktig kontakt med efteråt. Men nu 4 månader senare har jag faktiskt träffat två stycken, riktiga pinglor. Vilken tur jag har, för utan Kajsa och Hanna hade det inte alls varit samma grej det här. Men som sagt, i lördags åkte Kajsa hem utan någon biljett tillbaka hit. Det tråkiga var att vi inte fick vår sista måltid ihop eftersom både jag och Hanna var halvt döende i torsdags när vi skulle setts. Däremot fick vi en riktigt lyckad utekväll förra helgen!

Förfest med en väldoftande karl i huset och halkrasst ljud från Kajsas datorns tappra högtalare, taxistopp på mitt älskade barney's för at fukta våra strupar och krossa glas innan vi tog nästa taxi mot tyska Kira som vi våldgästade. drack getmjök och åt upp hennes lesbiska mammors kakor. Sen var det dans utan dess like vilket iofs resulterade både i köttsår och näsblod (allt var det stackars Kira som fick). Väl hemma vid 5 snubbalde vi in hos Hanna och störtade ner i hennes säng. lagom glad var jag 3h senare när vi vaknade vid 9 att jag hade lovat Kira att följa med henne in till London för att handla julklappar. Hemskt, kallt men bortsett från efterdyningarna från lördagen så var det faktiskt riktigt mysigt inne i London!

Men Kajsa, TACK för allt! Du har varit grym den här hösten. Jag hoppas vi ses snart och Du kommer saknas här. Fast jag vet att Uppsala kommer bli grymt, dom gånger du vet vart du är.. I maj gör vi Albans osäkert igen!