Sprit och livet

Kom just hem, till en tom lägenhet. Mamma o Stig på 40-årskalas o kag har varit på fest, så för tillfället i denna skrivande stund är jag inte full, men en aning lullig kanske. Vet inte riktigt vad det är jag vill ha sagt. Mamma skickade precis ett sms o det verkar som hon inte heller va helt nykter. All denna sprit, ganska otroligt vad den gör med en egentligen. Hur man förändras. Jag menar, i vanliga fall när jag tar bussen ner till stan så är det tyst. Alla sitter där på sina platser, säger inte så mycket. Men så fort det blir helg och mörkret faller så är det fritt fram. Då kommer liksom allt fram som man burit på och man blir helt crazy, och ganska knäppt. Skriker och har sig, sjunger och skrattar högt. Ofta så visar man en sida av sig som är bra, en sida av sig som man egentligen är men inte vågar visa. Och så är det den där pinsamma sidan som tar fram allt det där knbäppa man tänkt på men aldrig jort, just för att det är så knäppt och dumt. Mne när man blir full så kommer det fram.


Min kväll blev berusande trevlig och inget så överdrivet speciell. Träffade några gamla kompisa från förra skolan som jag nästan glömt bort att dom existerade. Sorgligt. Men man kan inte tänka på alla människor som man känt hela dagarna. Fick dock veta att en en kille som jag känt sen jag började ettan o som gick i samma klass som mig ett tag, hans tjej väntar barn, är i sjunde månaden. Jisses, måste vara kämpigt. Tänkt om man vetat det när man var 10 år. Fan vad livet kan bli konstigt ibland. Men det är väl det som gör livet intressant, man vet aldrig vad det kan ta för vändningar. Hela ens vardag kan vändas helt upp-och-ner väldigt fort. Och jag tror inte man ska vara rädd för det, utan hela tiden se saker som utmaningar som går att lösa. Kommer det ett problem så finns det oändligt med lösningar, man måste bara våga ta tag i det. Livet är skitjobbigt ibland. Alltså verkligen skit. Tro inte att jag fått smaka på skiten. När ja var yngre var jag ganska bitter. Många tankar som snurrade runt, kände att det inte fanns någon bra framtid och ett tag funderade jag helt seriöst på att ta livet av mig. kan kännas helt overkligt idag, men då kändes det som det skulle vara det bästa. Men jag har alltid haft människor runt omkring mig som stöttat mig och tyckt om mig. Och när allt är skit och bara känns för jävlit, jaa då får man helt enkelt bita ihop för deras skull, för någon gång, längre fram så blir det bättre, även om det inte känns så. För så länge man lever kommer livet komma med spännande, svåra och roliga överraskningar.

Så ta på vara på livet, älska det så älskar det dig tillbaka. Nu ska jag däcka i sängen framför tvn. Puss på världen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0