Filippas värld

Jag älskar verkligen att höra om andras kärleksliv, om hr folk träffats och blivit ihoop och en massa sånt trams, jag vet inte varför, men förmodligen för att jag älskar kärleken. TYcker det är så härligt med par som håller ihop länge (inte bara för att jag alltid lyckats med det) för att, jaa, det är vackert på något sätt. Hur två personer liksom kan strärka varandra, tycka om varandra och ha kul tillsammans. Att vara kär är så mycket mer än choklad den 14 februari och pussar i slutet av sms. Det är liksom känslan av att aldrig vara ensam, utan ha någon som är bara ens egen. Att kunna höra av sig bara för att råma lite i telefonen och skrika att man arg på datorn. Jag är verkligen kär. Kär i Simon, kär i kärleken, kär i att höra om andras kärleksfnitter, kär, kär, kär. För är man kär så är man glad, och glad, det ska man vara tycker jag.

Så är du kär, berätta det. Jag älskar att höra sånt!

Kom just hem, till en tom lägenhet. Mamma o Stig på 40-årskalas o kag har varit på fest, så för tillfället i denna skrivande stund är jag inte full, men en aning lullig kanske. Vet inte riktigt vad det är jag vill ha sagt. Mamma skickade precis ett sms o det verkar som hon inte heller va helt nykter. All denna sprit, ganska otroligt vad den gör med en egentligen. Hur man förändras. Jag menar, i vanliga fall när jag tar bussen ner till stan så är det tyst. Alla sitter där på sina platser, säger inte så mycket. Men så fort det blir helg och mörkret faller så är det fritt fram. Då kommer liksom allt fram som man burit på och man blir helt crazy, och ganska knäppt. Skriker och har sig, sjunger och skrattar högt. Ofta så visar man en sida av sig som är bra, en sida av sig som man egentligen är men inte vågar visa. Och så är det den där pinsamma sidan som tar fram allt det där knbäppa man tänkt på men aldrig jort, just för att det är så knäppt och dumt. Mne när man blir full så kommer det fram.


Min kväll blev berusande trevlig och inget så överdrivet speciell. Träffade några gamla kompisa från förra skolan som jag nästan glömt bort att dom existerade. Sorgligt. Men man kan inte tänka på alla människor som man känt hela dagarna. Fick dock veta att en en kille som jag känt sen jag började ettan o som gick i samma klass som mig ett tag, hans tjej väntar barn, är i sjunde månaden. Jisses, måste vara kämpigt. Tänkt om man vetat det när man var 10 år. Fan vad livet kan bli konstigt ibland. Men det är väl det som gör livet intressant, man vet aldrig vad det kan ta för vändningar. Hela ens vardag kan vändas helt upp-och-ner väldigt fort. Och jag tror inte man ska vara rädd för det, utan hela tiden se saker som utmaningar som går att lösa. Kommer det ett problem så finns det oändligt med lösningar, man måste bara våga ta tag i det. Livet är skitjobbigt ibland. Alltså verkligen skit. Tro inte att jag fått smaka på skiten. När ja var yngre var jag ganska bitter. Många tankar som snurrade runt, kände att det inte fanns någon bra framtid och ett tag funderade jag helt seriöst på att ta livet av mig. kan kännas helt overkligt idag, men då kändes det som det skulle vara det bästa. Men jag har alltid haft människor runt omkring mig som stöttat mig och tyckt om mig. Och när allt är skit och bara känns för jävlit, jaa då får man helt enkelt bita ihop för deras skull, för någon gång, längre fram så blir det bättre, även om det inte känns så. För så länge man lever kommer livet komma med spännande, svåra och roliga överraskningar.

Så ta på vara på livet, älska det så älskar det dig tillbaka. Nu ska jag däcka i sängen framför tvn. Puss på världen.

Ibland blir jag bara förvirrad. Säger man något så tycker jag att man borde leva upp till det också, annars blir ju det man säger bara tomma ord som till slut tappar sin betydelse och jag börjar tivla på vad du säger. Om du inte menar det säg det inte då, och menar du det kan du väl visa det. Time for some action! För jag vill inte klaga, så nu är det upp till dig.

Det är så jag säger det. Det är liksom tomt och halvt och det enda jag får fram är ett tyst muu...

I mitt huvud är det som en liten filur som hoppar runt och springer omkring, fast utan att veta vart den ska. Jag känner att jag har tusen miljoner saker att göra, men jag vet inte vart jag ska börja. Och ska jag vara helt ärlig så kan jag inte riktigt komma på vad det är som ska göras. Alla mina tankar är så gott som fullproppade av UF, Ung Företagare. Att starta detta företag. Tror egentligen inte att det är så jobbigt som jag upplever att det är. Jag menar, i flera år sen min brorsa drev företag inom UF så har jag fått höra från en massa olika håll hur jobbigt det kommer bli, hur mycket det är att göra. Men konstigt nog ha jag (än så länge, peppar peppar) kunnat gå och läga mig innan klockan slagit 23 utan att inte hunnit med en massa grejer. Och det är det som gör mig så stirrig. Det kan väl inte stämma, det måste vara något jag glömt känner jag hela tiden. För det ska ju vara en massa saker att göra, folk att ringa, mail att skriva. Budgetar som ska räknas ut och frakturor som ska betalas. Men så är det ju inte. Har jag missat något. Fast det kan ju vara så också att vi helt enkelt inte kommit igång än.  Mycket möjligt, ooh, tänk om allt bara kommer över mig som en tsunami i november någon gång, usch. Men fy mig mig, jag ska inte hålla på att tänka på morgondaganes bekymmer, har nog med dagens på något vis.

Nej, man ska inte hålla på att se en massa bekymmer. Då blir man bara för deppad för att se allt bra som hänt under dagen så här ska jag skriva alla bra grejer som hänt idag så jag fattar att jag behöver inte oroa mig;

* Skaffat två bra kontakter till UF, var av den ena kille kanske kan fixa en gratis hemsida till oss (håller tummarna!)
* Åt toppengod lunch på stan med tjejerna
* Även om jag ligger efter i matten så har jag mindre att ta in idag än vad jag hade igår, det går fram åt, bra där
* ÄNTLIGEN har vi bankkkonto till företaget på g, måste bara få hjälp att fylla i dom.... men det ska gå bra!

Fast jag måste bara komma med dagens oh nej! Pappa kom just in med årets skolfoto som var katastrof! Ja, lite måste man få klaga tycker jag ; )

Okej, det är läskigt när man verkligen tror att vad som än kommer hända så håller dom ihop. Även om det regner grodor. Och så gör dom inte det! Men hallå, ni skrämmer skiten ur mig. Jag vill så gärna hålla ihop, kanske hela universum kan verka för det? Eller hur vad det det stod? "När du verkligen vill någonting verkar hela universum för att du ska få din önskan uppfylld." Det kanske bara handlar om att kämpa lite granna? Oh, jag vill kunna kämpa.

Jag vet, jag är dålig. Ialla fall på att hålla bloggen vid liv, men det ska det bli ändring på. Jag har ju faktsikt en hel del att säga, synd bara att jag är handlingsförlamad. Nu under året ska jag och mina kära vänner starta eget företag. Tanken var först att skriva en bok, men nu satsar vi på att göra en egen hemsida. Håller vi måttet så är tanken att DU (och din mamma!) kommer vilja ha den som startsida och känna att utan den kommer ni inte kunna överleva. Men det visar sig hu det går.

Ännu en gång har tanken på om man kan drömma för mycket hängt över mig. Jag menar, när framtiden kommer och det inte blir som man tänkt, eller drömt, när vet man då om det? Faktum är att just nu lever jag i min dröm, och jag är livrädd för att vakna och att den ska försvinna och aldrig mer komma igen. Okej, jag är skittrött just nu, om 5h och 55min ringer mitt alarm och det är dags att kliva upp. Min skåpsnykel är borta. Jag hann ha den i... 3, 4 dygn. Bra Filippa.