Filippas värld

Det var kul ikväll. Skulle fira en tjej som fyllde 20 år så vi var ett gäng som var samlat. Tyskarna gick hem tidigt så jag, danska tjejen, spajoren, en tysk faktiskt, och två svenska tjejer tog oss vidare. St Albans må vara ett pubtätt område men allt stänger vid 23 på kvällen, lite segt. Men vi hittade ett ställe ett fjäska in oss på, även om vi inte blev kavr länge.

Imon ska jag passa tvilingarna min första hela eftermiddag, önska mig lycka till

Nu behöver jag sova!

God natt!!

Jag måste bara säga att jag är himla nöjd med sängen här, den är perfekt att gosa upp sig bland massa kuddar i. Var en av mina fasor innan jag åkte hit, att sängen inte skulle vara skön, men den överträffade alla förväntningar
Först nu ska jag sätta på filmen, kom aldrig så långt förut..

19 september gäller det, då är det dags för val.

Du ska välja hur landet ska styras och vilka villkor du kommer leva under de följande åren, och det gäller inte bara det kommande fyra åren för det arbete nästkommande regering kommer utföra kommer med all sannolikhet även märkas av under mandatperioden därpå.

Jag förstår verkligen inte hur man kan låta bli att rösta. Jag kommer på måndag nästa vecka åka fram och tillbaka till London endast för att gå till svenska skolan och rösta. Jag ska nog till och med klä upp mig lite, är ju första gången jag får vara med och välja hur jag vill att min framtid ska se ut.

Jag har suttit hela eftermiddagen och kollat på utfrågningar av politiker och det vänder sig i hela kroppen på mig bara vid tanken på att rösta rödgrönt! Det är mycket de säger som låter bra, men det funkar inte på riktigt, och det finns en del saker som är viktigare. Maria wetterstrand sa helt ärligt att hon inte kunde redovisa hur de skulle nå sina miljömål. Bättre att vara ärlig och ha realistiska mål, istället för att vinna ett val på visioner.

saknar dina armar runt mig.

Ska det fortsätta såhär kommer jag både vara ruinerad och fullkomligt slut!

I fredags bjöd jag Sara och Andrew på middag och det verkade faktiskt som basilika kycklingen gick hem, även om jag hade en liten vitpepparkris under kvällen. Efter middagen bar det av ner till stan där jag mötte upp Amnda som kom med tåget. Vi styrde glatt våra steg mot en av pubbarna där vi träffade Anette, den danska tjejen so jag träffat kvällen innan och gått på stand-up ihop med. Hon hade med sig två spanska killar som hon träffat tidigare, förstod aldrig riktigt vad de gjorde här.. Efter 2 kannor med Sangria, som inte va helt godkänd av spanjorerna, drog vi vidare till St Albans enda dansställe. En sak förstod jag och det är att killar i Spanien har fastnat på den där lite 90-tals inspirerade technostilen på dansgolvet. Inget fel med det.



Upp i ottan i lördags, heldag i London stod på schemat. Amanda och jag var redo efter vår skönhetssömn och satte oss på tåget in till London lyckligt (?) ovetande om vart dagen skulle föra oss. Väl inne i London märkte vi att vi börjar få kläm på områden och hitta lite smått här. Vi mötte upp två tjejer, Malin och Linnéa, som jag snackat med, den ena som jag träffade här om veckan när jag var ute på min bussäventyr. Det blev fika och ett första och sista besök på Primark på Oxfors Street. Oxford Street is pain in the ass! Primark är som ett litet Ullared som ligger utspritt lite överallt här, billiga kläder och skor och där konsumtion och kvantitet är ledorden. Blev inga stora fynd.

Tyvärr hade vi lite olika mål med dagen så jag och Amanda bröt upp och tog bussen till Camden i norra London där dom har en jättemarknad varje helg. Var helt klart värt ett besök! På marknaden höll vi hårt i slantarna men nästa gång kan det mycket väl bli så att jag går därifrån med en fin skinväska.. Markanden var lite sådär som man förväntar sig av en marknad i London, lagom hitt i ett slitet område med en liten kanal, massa matstånd, underliga människor och onödiga prylar.

 

Efter marknaden tog vi oss till Heampsted där Amanda bor, köptemat och vin, och slängde ihop en romantsik stund för två innan det var dags för den lokala pubben i grannskapet. Tyvärr tyckte inte Amandas värdföräldrar att vi inte skulle sitta på pubben bredvid där dom bor med alla gamlingar utan skickade glatt iväg oss till Camden igen som förvandlats från marknad till pulserande festgata med pubbar på rad och gömda klubbar. Vi gick gatan upp och ner och hade en riktig lyckad kväll, fram till dess att vi skulle hem. Jag höll dock på att hamna inne på horhus, Sauna här är tydligen inte samma typ av bastu som vi har hemma.. Tunnelbanan hade slutat gå när vi skulle hem så irrade bort oss på med buss och fick ta taxi hem i gryningen genom hela London! Halv sju kröp vi ner i hennes 90 säng.

 

Idag, söndag, fick jag samla kraft och ta mig tillbaka till St Albans för att käka lunch med danska Anette och en tjej från Ulricehamn som heter Kajsa som jag inte träffat förut. Efter det möttevi upp ett gäng andra au pairer, mest tyska tjejer, en av spanjorerna från i fredags och en tjej från Ungern. En av tyskorna fyller tydligen 20 år på tis så då ska vi träffas allihopa för att fira henne. Vart? På pubben så klart! Imon ska jag och två till träffas för att åka på upptäcktsfärd genom stan på cykel. Ingen av oss har nämligen sett mer än vägen mellan ity och vårt egna hus, och stan är ju ändå rätt stor, 65 000 tror jag det bor här.

Men nu ska jag krypa ner bland mina nytvättade lakan (japp, jag har tvättat idag trots mitt något trötta tillstånd) och kolla på lite film och prata med Simon innan jag somnar.

Jag mår bra, men saknar er där hemma! Det börjar bli höst här, idag såg jag höstens första träd med röda löv. Innan ni vet ordet av så är jag hemma igen.

Aldrig! Men när jag tittar på alla andras bloggar känner jag mig plötsligt väldigt gammal. Och så totalt ohipp. Borde kanske köra en karatefylla imon med tjejen från Danmark som jag ska träffa. Vi ska på stand up, så det är kanske inte rätt arena. Alla små söta 95-or har förvandlats till modevetare med wannabe Vougeposer och för mycket fritid.

Jag behöver Martina, hon är bra att sitta och känna sig gammal med. Det var vi bra på i Kalmar. Promenera och samla vuxenpoäng medan vi undrade vart dagens ungdom är påväg.

Jag är så fruktansvärt pollysugen.
Nästa gång jag åker in till London är ett besök på svenska butiken ett måste!
Må dom bara ha Polly!