Filippas värld

Hittade vår gamla UF-blogg.

Finns en hel del inlägga fulla av minnen.
Kan inte låta bli att skratta lite för mig själv
innan jag stänger av datorn för att sova.



Här är ett inlägg från någpon av oss fem tjejer.

Kan inte få nog

 

 

När jag kommer fram till Västerås efter nästan 6h på olika tåg vill jag svänga förbi Sippans, köpa en kebabrulle och sen  dö i soffan med Simon och slökolla repriser av svensk kvalitetstv.

 

 

Sötaste!

 

Nu är jag inne på min sista vecka.

Jag längtar verkligen till nästa vecka, men jag är så himla glad at jag ska tillbaka hit i maj!! Är verkligen inte helt klar med England än. Speciellt nu när det börjar bli varmt! För aldrig har jag gått ute med bara en kofta en hel eftermiddag i Sverige och samtidigt varit varm när det är 23 mars?! Här har det varit drygt 15 grader idag, och ska vara lika kalas imon. Fint.

 

Imon så jobbar jag bara förmiddag, sen är det London som står på agendan. Ska träffa Johanna och sedan ska vi och Amanda upptäcka tidigare svarta fläckar på kartan och gå på spelning i södra London. Hoppas bara dom serverar vin. Funderar på när jag ska börja packa. Om en vecka är jag i Hovmantorp. Crazy.

 

 

Oavsett hur bra jag än trivs här så kommer jag aldrig trivas på samma sätt som många andra av alla au pairer jag träffat, eller andra vilsna själar som flyttat till storstan för att finna lyckan. Andra som inte har något, någon, som väntar på dem.

För det spelar ingen roll hur bra det än är här när jag inte har Simon här. För varje dag är bara en väntan på att flytta hem och snart, kanske om drygt ett år, kunna bo ihop igen.

 

♥

 

 

Man kan ju alltid hoppas att rätt person hajar hinten.

Inte bara bloggandet som det är dåligt med. Dagboken, eller böckerna (ja, jag räknade ju med att skriva regelbundet) i grekland förra sommaren har fortfarande många blanka sidor. Så idag tog jag bussen ner, satte mig på ett fik med en stor kopp och började skriva. Skulle kunna skriva en roman. Men tiden var begränsad och klockan tre var det dags att trägga Kira och Loulou för en fika/lunch. Vet inte hur det är i Tyskland, men när det är söndagsfika och catch up för veckan som gått och vi väljer att faktiskt gå till ett schysst ställe (inte ett sunkigt kedjeställe) tycker jag inte att 200kr är dyrt för alla tre? Blev ett schysst fransk ställe med superfin lokal, bra vinlista och något annat än fish and chips på menyn. Tydligen var det ingen annan än jag som uppskattade stället.. Efter en och en halv timme sa vi adjö. Jag tror jag saknar den svenska fikan där man sitter på ett mysigt fik i flera timmar och kostar på sig både lunch och en kanelbulle.

Jag spontantkläckte ur mig att jag kunde kirra middagen hemma ikväll så fick hetshandla på Tesco innan dom stängde och ska nu slänga ihop mammas basilika kyckling. Hade sett fram emot att prata med simon i eftermiddags, men det är så svårt att få tag på varandra när han är på båten och jag här. Suck!

Nu kom familjen hem och jag ska försöka få något gjort ikväll.

Att man sminkar sig, gör sig snygg och shoppar för sin egna skull är bullshit. Även jag har väl intalat mig att sånt gör man för att man själv tycker att det är kul och för att man känenr sig gladare om man är lite fixad, och det stämmer säkert. Men att det skulle vara anledningen till att man gör det är bullshit. Man fixar sig för att impa på andra. Killar, tjejkompisar, kollegor, man vill ju inte vara en grå mus. Man vill ju göra intryck, känna sig som en i gänget och gärna lite beundrad för sin naturliga skönhet, eller?

Jag har i alla fall gått ner mig rätt bra sedan jag kom hit till England. Min gaderob är så liten och består av så tråkiga saker att man vet inte om ska skratta eller gråta. Jag klippte mig förra veckan, £61, (inte värt det, mina toppar fortfarande slitna). Det var då fem månader sedan jag senast klippte mig. Idag försökte jag välja kläder med omsorg, känna mig lite snygg och sminkade mig, använde t.o.m parfym och kajal och jag ska inte till pubben (!) utan bara ta en sväng på stan, träffa Hanna och hennes barn i parken och sen vaccinera mig. Inget särskilt alls, utan fixade mig för min egna skull. Eller?

När man bara ska till lekplatsen där det är grått, smutsigt och gäggigt är det både lättare, smidigare och framför allt mer praktiskt att sätta upp håret, intala sig att huden mår bättre utan smink och dra på sig jeansen som redan är smutsiga och fleecejackan. Sedan när man komme rhem är det ganska gött att ta en dusch och dra på sig mjukiskläderna. Jag har blivit en sådan jag själv föraktade och lovade mig själv att jag inte skulle bli. Bekväm. Lat.

Så nu ska jag trotsa det mulna vädret och de kalla 5 graderna och inhandla en snygg, lite dyrare bikini och strunta i att jag behöver spara vart enda öre jag kan och köpa mig ett plagg. Ja, det spelar ingen roll vilken typ av plagg för jag är i löjligt stort behov av ALLT.

Om  tre veckor är jag på Koh Samet i Thailand med en snygging som jag vill impa på. Hoppas att solbrännan, den nya bikinin och önskan om att bli beundrad av pojkvännen får mig att blir lite vassare, lite snyggare, lite mer mig själv helt enkelt. För det är ju sådan jag, naturligt snygg och luktar gott utan fix, eller hur var det?