Say hello




www.speakoutuf.com




Sorry

Ursäkta, men jag måste bara säga att jag älskar mig själv.
Så jävla snygg.

Stoppa mig när jag säger att jag vill

Nu har det börjat igen.

Jag känner att ännu ett av mina välkända "stollaryck" är påväg. Just nu är håret ganska långt men poff vad sugen jag blev på att klippa av det. MEN NEJ! Jag ska låta det bli riktigt långt för att kunna bli skolans Lucia senare i December. Något jag drömt om sen jag var liten. Att bli en framröstad Lucia. Efter att varit med i luciatåg hela livet så ska jag lyckas i år.

Sen så ska jag klippa av mig håret, vare sig du vill eller inte.

Det känns bra

Inne på årets andra dag och det känns bra, riktigt underbart bra! Nyår firades med Simon hos hans kompis Lucas med lite annat löst folk med middag och smällare. Känslan att ännu ett år fått avslutas med simon och att vi startar ännu ett år ihop är obeskrivlig. Det går bra nu är väl allt jag kan säga.

2008 och nyårslöften.
Börja träna.
Jag ska bli bättre på matte.
Hälsa på mormor mer.
Om 7 månader och 20 dagar fyller jag 18 så det kanske är dags att anmäla sig till en körskola?
Börja ta sånglektioner.
Resa utomlands.
Vaxa benen på salong (helst i början av sommaren)
Träffa Simon mer.
Låta bli att pilla sönder naglarna.
Ringa kompisarna mer.
Betala tillbaka skulder i tid.
Sluta sno småsaker på fyllan.
Skaffa en egen klädstil (inte så jävla lätt i min lilla stad).
Prioritera mig själv.
Inte bli någon krogråtta (iofs bara att glömma...).
Hålla åtminstonde 5 av mina löften (exkl detta!)


Jag hoppas jag vinner en rejäl slant på Triss (vilket jag inte gjorde på nyårsafton) och fyndar många snygga skor. Jag ska aldrig mer spy när jag festar och framkalla några av alla de kort jag tar. Jag vet inte, men kommer jag bli vuxen  år? Jag menar, det är året jag fyller 18. Kanske dags att göra lite revolt mot föräldrarna, har inte riktigt haft någon. Jag känner mig mer mogon på något sätt än vad jag gjorde för ett år sen. Jag känner mig mer lugn och positiv inför framtiden. Kanske jag känner mig lite odödlig. Men det är väl kanske sista året jag verkligen får göra det. Vara barnslig och liten. För om ett år stundar nästan studenten och efter det, det är då allt gäller. Då ska jag veta vart jag ska ta mitt steg. Även om det bara blir att jag stannar kvar hemma och funderar vidare så vill jag vara säker på att det är det jag vill. Jag har många drömmar och mycket pirr inom mig. Jag kommer dock alltid vara fnittrig, oförsiktig och orolig, men så länge jag inte glömmer bort mig själv ska det nog gå bra.

Lycka till, nu ska jag för första gången gå ut till 2008!

RSS 2.0